Vad händer med mänskligheten ?

Jag har funderat, tänkt och tänkt lite till, på detta inlägget. Att jag vill skriva om något som jag det senaste året har blivit mer och mer medveten om. Flera med mig skulle jag tro. En utveckling som är käpp rätt åt helvete, enligt min mening. Ursäkta språkvalet.
Men vad är det vi ser på tv, nyheterna, tidningarna? Vad blir vi bombarderade med dagligen?
Jo, en människosyn som egentligen inte skiljer sig mycket från den syn som var nära att utrota en grupp av folk i form av ett världskrig. För att någon ansåg sig ha rätten att tycka att vissa människor inte hade samma värde, inte hade rätten att få njuta av ett liv på jorden, känna glädje, uppleva en sol som går upp och ner eller få känna kärlek. En man som lyckades få med sig folk, på ett sätt som fick dem att känna samma hat och förakt med ett enda mål. Att utrota. Åsikter om vem som har rätt till ett liv och vem som inte har det, pga saker man som människa ej kan rå för. Det är för mig obegripligt.
Det förfasas och pratas om dåtiden som en hemsk period och som något som aldrig någonsin skulle få ske igen. Det har börjat gå upp för mig att det kan det mycket väl göra. Vad skiljer då från nu? När människosynen uppenbarligen kan vara likadan?

För att inte tala om dubbelmoralen som präglar flera personers resonemang och liv. Invandrare/flyktingar ska stoppas, men sjukvård exempelvis av en läkare med ursprung från Iran. DET vill jag ha. För det är MIN RÄTTIGHET SOM MÄNNISKA I VÅRT SAMHÄLLE. 

Men ursäkta mig?! Behövs inte fler ord för vad jag tycker om det mer än att det är bedrövligt. 

Kan vi hjälpa vart vi föds någonstans? Vilka öden som drabbar oss? Svar nej. Vilka är då vi, i detta välfärdsland att stoppa de som flyr för sina liv? Att de får en chans att överleva.

För ett tag sedan hade jag en dröm. Vaknade svettig med en obehagskänsla som förföljde mig resten av dagen. Drömmen bestod i korta drag av att jag var på ett köpcenter med min familj. Köpcentret bombhotas och gisslan tas till fånga. Familjen splittras och söker skydd på olika håll. Letar, famnar och söker för att hitta varandra igen. Det går upp att en familjemedlem hålls som gisslan. Sedan vaknar jag. 

Jag minns drömmen så tydligt. Detaljer, skräcken och paniken jag kände. Även lättnaden när jag vaknade för "det var ju bara en dröm". Tills det går upp för mig efter en stund att min mardröm är många människors verklighet. Det riktigt sög till i magen på mig när jag insåg detta och känslan av enorm tacksamhet sköljde över mig. Tack, för att jag är född här.

Vi har även tiggeriet. Ja jag tycker det är hemskt. Men folk pratar om det som att de stackarna som gör det är ute efter att jävlas med oss som har förmånen att inte behöva be om pengar för brödfödan. Återigen det handlar om överlevnad. Jag tror inte att det finns en enda tiggare som för nöjes skull sitter i snålblåst och vinterkyla, kränkt, förnedrad och ber om pengar. 

Stackars stackars er som blir så upprörda när ni går in för att handla er tacos eller oxfilé till helgens trevligheter. Stackars er!! Det måste vara svårt att sova om natten i era varma sängar under era härliga duntäcken. 

Nej, jag önskar förändring. Där vi medmänniskor ser positivt på varandra oavsett bakgrund, historia, hudfärg eller språk. Där vi accepterar kärlek och istället föraktar rasism, nasism och girighet. 

Vill vi inte alla leva i en härligare värld? 

Lill-Lördag!

Idag, vart tusan har dagarna den här veckan tagit vägen?  Har flera gånger varje dag fått tänka efter vilken veckodag det är och mer än en gång tagit fel och kommit på mig själv med att tänka Torsdag för att sekunden efter komma på att nej, det är ju Onsdag! =) Haha Amningshjärna mån tro? ;)
Den slår till i tid och otid, höll på att ta tvål på tandborsten tidigare idag till exempel, för ett tag sedan hällde jag vaniljsås i kaffet när den skulle varit på rabarberpajen givetvis ! Aja är det inte  värre än så då går det och omgivningen får helt enkelt ha överseende =)
Varit knalltrött de flesta av kvällarna den här veckan, så riktigt trött så ögonen går i kors och det har inte tagit många minuter innan jag vandrat in i drömmarnas land. För drömmer, det gör jag ju ofta och mycket. Har nästan alltid klart för mig vad jag drömt när jag vaknar. Ibland önskar jag att jag inte hade det då jag ofta drömmer massa knasiga saker, eller som inatt, om att det satt en mus i lådan man öppnar där man har soporna. Klart jag drömmer det för att vi just har haft möss där o lite problem med den biten. MEN för mig innebär det inte bara att drömma om en liten mus, jag hatar hatar hatar möss. Eller inte musen i sig, utan känslan jag får av dom. Den där kvicka, snabba "jagharintekollpåvartduär" känslan som är så innerligt obehaglig! ÖRK! O den äckliga svansen, fy tusan säger jag! Nej har svårt o säg Naaaw titta vilken söt liten mus. Mina tentackler är på helspänn och jag kan märka om det finns en mus inne innan den knappt vet om det själv. O klart så är det alltid jag som öppnar när den fan sitter  o stirrar eller pilar rundor i soplådan. Dock tror jag inte att jag hört/märkt nån aktivitet där på senaste tiden så kanske vågar flytta tillbaka sopkärlen nu. Vägrade ha dem där de egentligen ska vara för jag fick anfall varje gång jag öppnade o den rackarn satt där.
Aja.. nog med muspratet :P

Imorgon väntar en mysdag på Väla för mig och Tintin, men en av mina bästa vänner Jenny och eventuellt hennes sambo. Han var lite velig o kunde inte bestämma om han orkar va enda killen i tjejligan ;) Så får se :) I vilket fall som ska det bli väldans trevligt. Jag ska på synundersökning, hoppas optikern kan klura ut vfr mina ögon är torra och känns som grus vissa dagar =/ Aldrig haft så tidigare. Förvånar mig inte om jag hittar några fräsiga bågar bara för att det inte var längesedan jag köpte mina som jag har nu o som jag verkligen inte är vän med. Ser ut som en sämre version av Ugly Betty och undviker alla speglar som finns när jag har dem på. Dock tvungen ibland ju.
Tänk om jag fick vakna en dag, utan linser eller glasögon och kunna se. Vilket mirakel det  vore isåfall då jag nästan måste ha blindkäpp i nuläget om jag inte har något alls. Alltså vill inte tänka på hur jag skulle klarat mig om inte glasögon och linser fanns. Då hade jag fan varit fånge ju. Inte fått köra bil, inte kunnat se mig i spegeln om jag inte står 1cm fr den, se folk och omvärlden runt omkring. Nej fy, hemska tanke! 

I eftermiddags fikade jag med min ssk.klasskompis Isabell, mycket trevligt då vi inte setts på ett tag. Tiden springer ju iväg !

På tal om det, sängen kallar och min lilla pärla som ligger där o snusar. Älskar att ha henne nära och sova bredvid. Struntar fullkomligt i alla föräldrar som med pekfinger o pekpinnar o gud vet vad bannar att ha barnen i sängen. Skit ner er ! Det finns inget mysigare ! =)

Nattinatt!

Over and out

/Nea

Träff med Mamas =)

Det var det idag ja. Hemma hos oss körde vi lite knyt, jag och två andra mammor från min föräldrargrupp och deras små pojkar. Föräldrargruppen har sommarpaus men vi är 5st mammor som utöver de träffarna, ses och umgås o har det trevligt. För jisses ja så trevligt vi har det =)
Så skönt att umgås med personer som är i exakt samma sits som sig själv, finns en annan förståelse för exempelvis spontanbajsblöjbyten eller andra saker som inte är med i planeringen från början kanske. Att liksom ta det som det kommer utan o panika. Gött!
Som när tre av oss var på Väla för ett tag sedan. Träffades kl 12, det käkades lunch, o så va det nån blöja som skulle bytas, affärsbesök, sen nästa blöja eller amning, affär, blöjbyte o amning.. etc etc. Ni fattar. Allt som allt hann vi nog med typ 3-4 affärer på hela tiden (kom hem kl 18 typ) men  ingen av oss led för det. Förrutom att all befolkning från Skåne valde samma dag som oss att vara på Väla, så gick allt smidigt och va skönt. Att bara ströva runt i sin egen takt o kika på saker va fint. Man värderar saker och ting annorlunda sedan lillan kom till världen helt enkelt. Och de saker som tidigare kanske kunde få en att freaka loss, rör en inte längre i ryggen. =)
Lillan är troligtvis inne i en tillväxtperiod nu eller något, äter mkt mer och oftare, gärna om kvällarna, har det lite knepigare att komma till ro inför natten och gör nr 2 endast vart 5e dag. Ska se om det lugnar sig snart, då vet man att det va det. Eller är hon bara sugen på nya rutiner haha =P

Nej egentiden som är efter lillan somnat, för min del, blir inte lång ikväll. Börjar mer o mer se pittögd ut och ögonlocken väger bly.

Dags att krypa ner bredvid min underbara unge. ÄLSKAR! <3

Over and out

/Nea

Söndag

Idag har jag min skäl varit effektiv. Klippt häckar vi har runt tomten, plus ett par buskar, samlat ihop alla jävla kvistar som blir och skottskärrat iväg dom till en bättre plats i dungen i skogen intill, klippt gräset och bakat rabarberpaj. Tycker det känns så gött att energin jag vet att jag egentligen har, börjar komma mer och mer. =) För mig är det egentid, en go känsla att gå lös med häcksaxen och dessutom få fram ett bra resultat! =) Att göra saker där resultatet är betydligt finare än tidigare ger mig en liten kick, gäller i stort sett allt förrutom att damsuga. Det är för jädrans tråkigt. Nog typ det tråkigaste jag vet faktiskt. Kan till och med säg att jag hatar att damsuga. Tanken på det gör att det suckas inombord och jag drar mig för det. Torka golvet däremot, har jag ingenting emot. Märkligt det där, önskar jag tyckte det var roligare att damsuga. =P
Tycker det känns underbart att min energi fylls på och är på väg tillbaka mer och mer. Har varit så frustrerande senaste tiden när min hjärna velat mer än vad min kropp orkat med. Men nu ska det bli ändring på det och det ska min skäl o da inte se ut som ett gäng tattare bor i vårt hus =)
Veckan som kommer är den sista innan J's semester, 5v är han hemma. Det gillas skarpt! =) <3
Och den här veckan ska jag städa bilen tänkte jag, även träffa mina mammavänner o umgås lite samt ett par klasskompisar från ssk-klassen tänkte jag. Det är med och vara mammaledig, tiden går så fort ! Dagarna springer iväg och tiden likaså.

Lillan sover sedan ca 1 ½timme tillbaka. I stort sett varje kväll är nattningstiden runt 22.30 +- en halvtimme. Idag har hon badat med pappan i poolen för andra gången. Det är deras grej och hon verkar gilla det. Vi har ca 28grader i poolen, vilket är skönt. Men den lilla snuttan kan ju inte bada för länge, även om det är varmt så kyls de små ner fort och har svårare att behålla värmen ju. Men en liten svalkande stund gillar hon. =)

Ögonen går i kors på den här mamman just nu och att krypa ner bredvid min lilla snutta ser jag fram emot. Att få ligga nära och känna den lilla kroppen mot sin och snusa och gosa är underbart. Ännu mer underbart är att lillan älskar det lika mycket som vi. Aldrig varit med om en bebis som tycker så mycket om att mysa och gosa. När man lägger henne i sängen skiner hon upp som en sol och sträcker armarna mot en och ska trycka sitt lilla ansikte mot ens och nojsa.  GOTTIT!! <3 Älsklingsunge!

Nej natt här nu.

Over and out!

/Nea

Midsommar 💕🌞🌺🌸🍀

Var det igår. Planerna som först var fick ställas in och ersättas av nya. 

Tanken var att vi skulle hem till en vän, hennes sambo o kille pojk, på knyt. MEN då deras barn träffat sin kusin som sedan åkt på vattkoppor och ju är jättesmittsamt. Valde vi att avboka för J har inte haft det trots att han är vuxen. Som vuxen blir det ofta mkt värre o risken för följdsjukdomar är stor, plus att det är semestertider nu o vi ska snart åka till Gotland. Så vi kände att det va väldigt onödigt att äventyra både hälsa och semesterplaner. Om Tintin fått det hade jag inte tyckt så mkt, vill att hon ska få det så det inte blir som med J när hon blir stor. Plus att det sägs att desto mindre ert barn är desto lindrigare får de det. Hoppas när den dagen kommer att hon får det lindrigt och inte som sin mamma. Jag var som en prickig korv! 😝Midsommar återkommer och att fira med Hanna, Otto o Hugo kan planeras in igen😊

Planerna blev istället att min syster och en kompis till henne (o mig) kom. Vi tog det lugnt, åt sill, pära som sig bör o grillat. Syster stod för efterrätten som var Pavlova. Ingen av oss hade tidigare smakat och det va jättegott! Helt klart en efterrätt jag kan tänka mig igen, somrig och god! 😊👍

De ville prova på utelivet i Ängelholm så jag stod för chaffisbiten o körde dem. Hade väl varit sådär men ändå kul o se nåt nytt. Jag har varit lite mör idag, trots nykterheten igår så gjorde den havkiga sömnen att jag kännt mig lite sliten. Men va absolut ingen fara o köra inatt. Va mycket piggare då än jag trodde jag skulle vara och när jag hämtat dem o vi kom hem, vem va superpigg då? Jo jag! Trodde först inte jag skulle lyckas somna om men på nån vänster däckade jag. ☺️

Nu ligger vårt lilla sockerhjärta hör brevid mig o sover och det är dags för mig också. Söndag imorgon, känns som helgen är en dag längre när man gjort något på fredagen. Hoppas på bra väder så jag kan fixa o dona lite ute i trädgården. 😊

Over and out!

 /Nea

Bloggpaus en liten evighet

Har inte skrivit här på ehh...jättelänge och ja det har ju hänt en del sedan sist =) Har både medvetet och omedvetet valt att inte skriva omedvetet för att jag glömt bort det och medvetet för att jag varken har känt för det eller haft tiden till det. Har helt enkelt inte prioriterats!
Sedan sist har den största händelsen i mig o min sambos liv skett. Den största förändringen som inte går att jämföra med något jag tidigare upplevt, inte ens i närheten och att försöka förklara dessa känslor med ord, är ett omöjligt uppdrag. Därför lämnar jag förklaringen så.
Vi har blivit föräldrar !!! Till den mest underbara, söta, fina och gladaste solskensbebis man kan tänka sig. =) Tintin blev namnet vi valde till denna lilla flicka, som valde att anlända den 20:e Februari kl: 09.27. Åtta dagar efter beräknad födsel.
Jag var så nervös inför förlossningen, trodde jag skulle få det värsta av det värsta och lämna den händelsen traumatiserad och sprucken från Ystad till Haparanda. Att jag aldrig mer skulle vilja genomgå det igen. Jag kan säg att det blev inte alls som jag trodde och detta enbart ur en positiv aspekt! Vi åkte in på onsdagen den 19:e Feb ca kl: 03.00, då hade jag haft värkar sedan kl. 15.00 på dagen som först kommit en gång i timmen/halvtimmen till att vid 22.30 öka i antalet och jag började klocka för då anade jag att det var något på G, så ville i alla fall ha koll på hur ofta. Tyckte inte  det gjorde speciellt ont alls och tänkte för mig själv att det nog skulle avta.
Min mamma, syster och bror var här den kvällen och skulle sova över. Vi hade mys, åt gott och pratade om allt mellan himmel o jord. Min sambo var medveten om att jag klockade men tänkte nog inte så mycket på det eftersom jag inte gjorde någon stor sak av det. Hade ju inte så ont.
Vi tittade på en film, jag kände dock att jag hade svårt att fokusera och slappna av men tiden gick och filmen tog slut. Sambon o lillebrodern gick upp på övervåningen för att spela lite och jag, mamma och syrran satt där nere och snackade. Värkarna kom vart 20e minut ca och gjorde ondare och ondare, men var helt klart hanterbara och inte så farligt ändå tyckte jag. Vid 00.30 sa mamma att hon tyckte vi skulle gå och lägga oss, men jag undrade om vi inte kunde sitta uppe ett tag till för jag hade så pass ont ändå så att jag visste att sova inte var ett alternativ. Jag tänkte om vi sitter uppe lite till så ser vi om det avtar o så ringer jag in om en stund. Sagt och gjort, vi satt uppe ett tag till men bestämde när klockan var 02-02.30 att det var dags att gå i säng och att jag skulle ringa innan bara och prata med de på förlossningen och förvarna att jag kanske kommer in om några timmar om det fortsatte. På vägen från uterummet där vi satt och in till sovrummet ändrade sig dock värkarna både i intensitet och tidsspann. Helt plötsligt gjorde det så ont att jag vart tvungen att stanna varje gång de kom, andas och kunde inte prata och de kom även med 10min mellanrum. Några värkar var så sedan pang så vart det 3 minuter mellan värkarna. Inom loppet av 10min typ så hade allt ändrats och jag ringde förlossningen som tyckte vi skulle köra in så de fick undersöka mig.
Det gjorde vi och vi kom in ungefär vid 03-03.30. Då hade jag 1minut mellan värkarna och de avlöste varandra som ett löpande band. Det började bli ganska jobbigt tyckte jag för jag hann inte pausa emellan. De tog CTG och undersökte mig. Jag var öppen 4cm!!! Sådan lättnad kände jag för nu visste jag att de inte skulle skicka hem mig och att det var på G.
Värkarna fortsatte komma utan någon paus, de avlöste varandra och när jag varit på toa frågade den barnmorskan som skulle ha mig, om jag ville ha lustgas. "Redan?" kom jag ihåg att jag tänkt, men jag tog emot den mer än gärna. SHIT MY GOD!!! Fick världens karatefylla och superbra effekt av den. Den satt sedan mer på näsan än inte, resten av förlossningen. Sade även till om epidural så efter en liten stund kom det en narkosläkare och satte den. Det var tufft upplevde jag för jag fick inte ha lustgasen under tiden de skulle sätta epiduralen, samtidigt som värkarna strömmade på. Så var tvungen att sitta blixt stilla och samtidigt ta värk på värk på värk som kom, utan något som helst hjälpmedel mot smärtan. Efter lite om och men lyckades hon i alla fall sätta den och det va gudomligt. Helt plötsligt kände jag inte mkt alls och jag beslutade mig för att gå ett varv i korridoren. Hade fått det sagt till mig att jag absolut inte skulle ligga i sängen utan röra på mig så mycket som möjligt. Hann gå ett varv, sedan va det dags för lustgas och en ny dos i epiduralen då den första slutat verka. Fick en ny dos och vi beslutade oss för att försöka vila lite. Jimmy somnade, trött som han var klart, men jag lyckades ta mig tusan inte. Kunde inte slappna av överhuvudtaget. Låg så ett tag tills jag började känna av värkarna igen och kallade på personal. De ökade lustgasen och kollade om jag kunde få en ny dos i epiduralen. Har för mig att jag fick vänta lite då det inte gått tillräckligt med tid från den senaste. Efter en stund till så fick jag en ny dos och skulle gå på toa då jag inte gjort det sedan jag kom in. Dosen i epiduralen hade inte hunnit verka än och när jag satt på toa kände jag plötsligt ett jädrans tryck nedåt och det kom som krystningar. Krystfasen hade alltså börjat och jag kallade på min barnmorska. Det blev lite trixigt då jag va tvungen att försöka ta mig till sängen så fort som möjligt men ju inte kunde gå mitt i en krystvärk, för det kom 2 på raken. Barnmorskan sa till mig att krysta, men det vågade jag inte för jag va så rädd att jag skulle få bebisen i toaletten! haha =)
När den andra krystvärken var över räknade vi till tre och så halvsprang jag till sängen. Väl där fortsatte det, vattnet gick och det kändes som om bebisen skulle komma ut från ändan.
Men efter en stund närmare bestämt ungefär 30min med krystande så kom vår älskade lilla prinsessa ut. 50cm och 3615gram! Tittade med stora ögon rakt in i mina och jag fick känslan redan där att det var en liten Tintin. Vi sög dock på karamellen och det tog nog ca 3v innan vi bestämde oss =)
Känslan var och är som sagt obeskrivlig. Den kärlek man känner till det lilla livet som man burit på i 9månader, går inte förklara. Det absolut häftigaste och underbaraste. Längtar nästan lite till nästa förlossning. Det trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle känna. Något som jag tror hjälpte mig genom det var att jag hela tiden tänkte  "det måste vara värre än detta", vilket gjorde det lättare att ta sig igenom smärtan. Visst det gjorde ont som FAN men helt klart något man klarar. Jag tackar Gud för att lustgas och epidural finns, min melodi är: Varför ha mer ont än man behöver? Så jag rekommenderar det till alla jag känner haha =)

Kommer inte lägga upp en massa bilder här i bloggen på Tintin, men ska bjuda på en i alla fall sen får vi se.

Den finaste i mitt liv! <3

 

 

Nu ska jag ut och luka lite till i rabatten, sedan blir det gokäk och fotboll med min fina lilla familj <3

 

 

Over and out

 

Nea

Bf+6

Tråkiga rubriker de senaste möjligtvis, men det är typ den räkningen jag gör varje dag. Tiden går fruktansvärt långsamt men ändå snabbt!? Hur nu det kan komma sig.
Imorse trodde jag dock att dagen D var kommen, lite efter att J steg upp så sa det Boom och jag fick en smärta i magen som jag inte tidigare har kännt. Den stegrades liksom och jag kunde knappt röra mig i sängen. Men den klingade aldrig av helt, så som jag hört att det ska göra. Men när jag hade det mer hanterbart tog jag mig upp på toa, för som tidigare när jag haft förvärkar (då mer likt mensvärk) har jag utan problem kunnat gå upp och röra mig. Tänkte även att om jag kissar så kanske det släpper för är säkert bara för att jag inte gjort det på några timmar, som det gör så ont. Icke! När jag satt på toan föundrades jag över att det fortfarande gjorde lika ont. Därför dök jag in i medicinskåpet, haffade två Alvedon som jag tänkte att de har jag på nattduksbordet ut i fall att. Dröjde 10-15min då gjorde det riktigt ont igen, fast att det aldrig klingat av så blev det liksom förvärrat. Så då slök jag Alvedonen, kom några toppar och dalar med ca 15min mellarum men efter ca 1 ½ timme så kände jag hur kroppen slappnade av och jag blev trött. Lyckades somna och när jag vaknade efter några timmar var smärtan borta!
Har därefter inte känt någon smärta som den idag, men är ju ett väldans tryck nedåt. Min högra skinka gör ganska ont också, typ som om Ischias-nerven är ständigt i kläm. Gissar på att det har något att göra med trycket nedåt, att bebisen kommer åt nåt som gör att det känns så. Strålar ner i högerbenet en del med. Kan inte böja mig framåt som tidigare. AJA ! That's the Life of being pregnant ;)

Det sjuka var att imorse när jag verkligen fick en realitycheck att det nog va på gång, så var en av de första tankarna: FAN jag har ju inte damsugat som jag tänkt i flera dagar att jag ska, men skjutit på i brist av ork och lust. Nu kommer det va skitit när vi kommer hem med Pricken!
MEN det blev ju ingen Prick idag, så ikväll har jag damsugat hela nedervåninge, till och med legat på knä och damsugat under sängen. Vet inte när jag lyckades komma ner i den ställningen sist?! För jag kunde banne mig med nöd och näppe precis ta mig upp! haha .. =) Så nu är det i alla fall rent här så att jag kan leva med om det sätter igång inatt ;) Gör det inte det så svabbar jag nog golvet lite imorgon och tar fönsterkarmarna. Det orkade jag inte idag då jag va lika svettig som efter ett spinningpass när jag var klar med damsugandet =)

Annars har dagen gått relativt fort,  vi har varit och handlat och tjaa.. tittat på tv och inte så mycket mer. Jo en del samtal under kvällen från moster min, mamma och pappa samt en kompis =) På onsdag kommer min mamma, syster och lillebror hit och hälsar på och nattar över. Om vi inte är på BB vill säga. De har sportlov och min syster är nere fr Stockholm så att ses känns som en självklarhet =) Saknar dom massor och att inte kunna umgås mer spontant och lite närsom. Men så är livet när man bor på olika ställen. Saknaden blir värre också när alla dagar ser i stort sett likadana ut och jag som är ett socialt djur som älskar att umgås, plågas värre då. När jag jobbade och dagarna flög förbi på ett annat sätt och man sysselsatte sig och sin hjärna då saknar jag givetvis dem också men det blir på ett annat sätt. hm... Svårt o förklara.
Älskar uppfinningen FaceTime kan jag säg. Det stillar min sociala sida och saknar en hel del, för det känns på nåt vis som om man umgås när man ser varandra! Härligt :)
Egentligen är ju inte avståndet mellan mig och min familj jättelångt, lite mer än en timmes bilfärd. Så ska inte klaga. Det finns dem som bor mycket längre ifrån. Men det är ändå inte lätt o spontanträffas när alla har sina liv. Hoppas kunna göra det mer när Pricken är född, för nu de senaste veckorna och fram tills dess så vågar vi ju inte ge oss ut några längre sträckor.

Min kära far fyllde 55år i fredags och de hade kalas i lördags. Det gjorde lite ont i mig att inte kunna närvara och jag hade lipen i halsen största delen av dagen. Men fick FaceTima lite på dagen och kvällen och det kändes bättre =) <3 De förstod klart varför vi inte vågade ge oss ut, jag väljer hellre 25min i en bil till BB än 1 ½ timme.

Nu är det snart dags för mig och min älsklings mys. Titta på film i sängen. Är så avslappnande när han ligger brevid. Har märkt att jag sover som bäst när han ligger sida vid sida, eftersom jag går och lägger mig innan honom, men somnar oftast inte förrän han kommer och lägger sig bredvid för då får jag ett lugn i kroppen som gör att jag kan slappna av. Han är min trygghet! Och jag älskar det. Det är en av sakerna som för mig alltid har varit en viktig sak att hitta i en partner. Trygghet. Den känslan är ovärderbar nu inför det som väntar oss. För mig att veta att han är vid min sida när jag ska föda vårt barn, han är den jag kommer kunna luta mig mot, bete mig mot bra och kanske lite sämre vid smärtan ;) men ändå veta att han står stadigt och finns där för mig och Pricken oavsett.
Nu lipar jag. Är jädrans blödig normalt men nu senaste månaderna av graviditeten har det varit extremt.

Dags att avrunda ett inlägg som inte skulle bli så långt, hehe, ändå bara far orden fram och det blir mer än jag trott och tänkt.

Fridens lilja!

Over and out!

/ Nea