Summa sidvisningar

söndag 1 mars 2015

Vad händer med mänskligheten ?

Jag har funderat, tänkt och tänkt lite till, på detta inlägget. Att jag vill skriva om något som jag det senaste året har blivit mer och mer medveten om. Flera med mig skulle jag tro. En utveckling som är käpp rätt åt helvete, enligt min mening. Ursäkta språkvalet.
Men vad är det vi ser på tv, nyheterna, tidningarna? Vad blir vi bombarderade med dagligen?
Jo, en människosyn som egentligen inte skiljer sig mycket från den syn som var nära att utrota en grupp av folk i form av ett världskrig. För att någon ansåg sig ha rätten att tycka att vissa människor inte hade samma värde, inte hade rätten att få njuta av ett liv på jorden, känna glädje, uppleva en sol som går upp och ner eller få känna kärlek. En man som lyckades få med sig folk, på ett sätt som fick dem att känna samma hat och förakt med ett enda mål. Att utrota. Åsikter om vem som har rätt till ett liv och vem som inte har det, pga saker man som människa ej kan rå för. Det är för mig obegripligt.
Det förfasas och pratas om dåtiden som en hemsk period och som något som aldrig någonsin skulle få ske igen. Det har börjat gå upp för mig att det kan det mycket väl göra. Vad skiljer då från nu? När människosynen uppenbarligen kan vara likadan?
För att inte tala om dubbelmoralen som präglar flera personers resonemang och liv. Invandrare/flyktingar ska stoppas, men sjukvård exempelvis av en läkare med ursprung från Iran. DET vill jag ha. För det är MIN RÄTTIGHET SOM MÄNNISKA I VÅRT SAMHÄLLE. 
Men ursäkta mig?! Behövs inte fler ord för vad jag tycker om det mer än att det är bedrövligt. 
Kan vi hjälpa vart vi föds någonstans? Vilka öden som drabbar oss? Svar nej. Vilka är då vi, i detta välfärdsland att stoppa de som flyr för sina liv? Att de får en chans att överleva.
För ett tag sedan hade jag en dröm. Vaknade svettig med en obehagskänsla som förföljde mig resten av dagen. Drömmen bestod i korta drag av att jag var på ett köpcenter med min familj. Köpcentret bombhotas och gisslan tas till fånga. Familjen splittras och söker skydd på olika håll. Letar, famnar och söker för att hitta varandra igen. Det går upp att en familjemedlem hålls som gisslan. Sedan vaknar jag. 
Jag minns drömmen så tydligt. Detaljer, skräcken och paniken jag kände. Även lättnaden när jag vaknade för "det var ju bara en dröm". Tills det går upp för mig efter en stund att min mardröm är många människors verklighet. Det riktigt sög till i magen på mig när jag insåg detta och känslan av enorm tacksamhet sköljde över mig. Tack, för att jag är född här.

Vi har även tiggeriet. Ja jag tycker det är hemskt. Men folk pratar om det som att de stackarna som gör det är ute efter att jävlas med oss som har förmånen att inte behöva be om pengar för brödfödan. Återigen det handlar om överlevnad. Jag tror inte att det finns en enda tiggare som för nöjes skull sitter i snålblåst och vinterkyla, kränkt, förnedrad och ber om pengar. 
Stackars stackars er som blir så upprörda när ni går in för att handla er tacos eller oxfilé till helgens trevligheter. Stackars er!! Det måste vara svårt att sova om natten i era varma sängar under era härliga duntäcken. 

Nej, jag önskar förändring. Där vi medmänniskor ser positivt på varandra oavsett bakgrund, historia, hudfärg eller språk. Där vi accepterar kärlek och istället föraktar rasism, nasism och girighet. 

Vill vi inte alla leva i en härligare värld?