Idag, vart tusan har dagarna den här veckan tagit vägen? Har flera gånger varje dag fått tänka efter vilken veckodag det är och mer än en gång tagit fel och kommit på mig själv med att tänka Torsdag för att sekunden efter komma på att nej, det är ju Onsdag! =) Haha Amningshjärna mån tro? ;)
Den slår till i tid och otid, höll på att ta tvål på tandborsten tidigare idag till exempel, för ett tag sedan hällde jag vaniljsås i kaffet när den skulle varit på rabarberpajen givetvis ! Aja är det inte värre än så då går det och omgivningen får helt enkelt ha överseende =)
Varit knalltrött de flesta av kvällarna den här veckan, så riktigt trött så ögonen går i kors och det har inte tagit många minuter innan jag vandrat in i drömmarnas land. För drömmer, det gör jag ju ofta och mycket. Har nästan alltid klart för mig vad jag drömt när jag vaknar. Ibland önskar jag att jag inte hade det då jag ofta drömmer massa knasiga saker, eller som inatt, om att det satt en mus i lådan man öppnar där man har soporna. Klart jag drömmer det för att vi just har haft möss där o lite problem med den biten. MEN för mig innebär det inte bara att drömma om en liten mus, jag hatar hatar hatar möss. Eller inte musen i sig, utan känslan jag får av dom. Den där kvicka, snabba "jagharintekollpåvartduär" känslan som är så innerligt obehaglig! ÖRK! O den äckliga svansen, fy tusan säger jag! Nej har svårt o säg Naaaw titta vilken söt liten mus. Mina tentackler är på helspänn och jag kan märka om det finns en mus inne innan den knappt vet om det själv. O klart så är det alltid jag som öppnar när den fan sitter o stirrar eller pilar rundor i soplådan. Dock tror jag inte att jag hört/märkt nån aktivitet där på senaste tiden så kanske vågar flytta tillbaka sopkärlen nu. Vägrade ha dem där de egentligen ska vara för jag fick anfall varje gång jag öppnade o den rackarn satt där.
Aja.. nog med muspratet :P
Imorgon väntar en mysdag på Väla för mig och Tintin, men en av mina bästa vänner Jenny och eventuellt hennes sambo. Han var lite velig o kunde inte bestämma om han orkar va enda killen i tjejligan ;) Så får se :) I vilket fall som ska det bli väldans trevligt. Jag ska på synundersökning, hoppas optikern kan klura ut vfr mina ögon är torra och känns som grus vissa dagar =/ Aldrig haft så tidigare. Förvånar mig inte om jag hittar några fräsiga bågar bara för att det inte var längesedan jag köpte mina som jag har nu o som jag verkligen inte är vän med. Ser ut som en sämre version av Ugly Betty och undviker alla speglar som finns när jag har dem på. Dock tvungen ibland ju.
Tänk om jag fick vakna en dag, utan linser eller glasögon och kunna se. Vilket mirakel det vore isåfall då jag nästan måste ha blindkäpp i nuläget om jag inte har något alls. Alltså vill inte tänka på hur jag skulle klarat mig om inte glasögon och linser fanns. Då hade jag fan varit fånge ju. Inte fått köra bil, inte kunnat se mig i spegeln om jag inte står 1cm fr den, se folk och omvärlden runt omkring. Nej fy, hemska tanke!
I eftermiddags fikade jag med min ssk.klasskompis Isabell, mycket trevligt då vi inte setts på ett tag. Tiden springer ju iväg !
På tal om det, sängen kallar och min lilla pärla som ligger där o snusar. Älskar att ha henne nära och sova bredvid. Struntar fullkomligt i alla föräldrar som med pekfinger o pekpinnar o gud vet vad bannar att ha barnen i sängen. Skit ner er ! Det finns inget mysigare ! =)
Nattinatt!
Over and out
/Nea
torsdag 3 juli 2014
tisdag 24 juni 2014
Träff med Mamas =)
Det var det idag ja. Hemma hos oss körde vi lite knyt, jag och två andra mammor från min föräldrargrupp och deras små pojkar. Föräldrargruppen har sommarpaus men vi är 5st mammor som utöver de träffarna, ses och umgås o har det trevligt. För jisses ja så trevligt vi har det =)
Så skönt att umgås med personer som är i exakt samma sits som sig själv, finns en annan förståelse för exempelvis spontanbajsblöjbyten eller andra saker som inte är med i planeringen från början kanske. Att liksom ta det som det kommer utan o panika. Gött!
Som när tre av oss var på Väla för ett tag sedan. Träffades kl 12, det käkades lunch, o så va det nån blöja som skulle bytas, affärsbesök, sen nästa blöja eller amning, affär, blöjbyte o amning.. etc etc. Ni fattar. Allt som allt hann vi nog med typ 3-4 affärer på hela tiden (kom hem kl 18 typ) men ingen av oss led för det. Förrutom att all befolkning från Skåne valde samma dag som oss att vara på Väla, så gick allt smidigt och va skönt. Att bara ströva runt i sin egen takt o kika på saker va fint. Man värderar saker och ting annorlunda sedan lillan kom till världen helt enkelt. Och de saker som tidigare kanske kunde få en att freaka loss, rör en inte längre i ryggen. =)
Lillan är troligtvis inne i en tillväxtperiod nu eller något, äter mkt mer och oftare, gärna om kvällarna, har det lite knepigare att komma till ro inför natten och gör nr 2 endast vart 5e dag. Ska se om det lugnar sig snart, då vet man att det va det. Eller är hon bara sugen på nya rutiner haha =P
Nej egentiden som är efter lillan somnat, för min del, blir inte lång ikväll. Börjar mer o mer se pittögd ut och ögonlocken väger bly.
Dags att krypa ner bredvid min underbara unge. ÄLSKAR! <3
Over and out
/Nea
Så skönt att umgås med personer som är i exakt samma sits som sig själv, finns en annan förståelse för exempelvis spontanbajsblöjbyten eller andra saker som inte är med i planeringen från början kanske. Att liksom ta det som det kommer utan o panika. Gött!
Som när tre av oss var på Väla för ett tag sedan. Träffades kl 12, det käkades lunch, o så va det nån blöja som skulle bytas, affärsbesök, sen nästa blöja eller amning, affär, blöjbyte o amning.. etc etc. Ni fattar. Allt som allt hann vi nog med typ 3-4 affärer på hela tiden (kom hem kl 18 typ) men ingen av oss led för det. Förrutom att all befolkning från Skåne valde samma dag som oss att vara på Väla, så gick allt smidigt och va skönt. Att bara ströva runt i sin egen takt o kika på saker va fint. Man värderar saker och ting annorlunda sedan lillan kom till världen helt enkelt. Och de saker som tidigare kanske kunde få en att freaka loss, rör en inte längre i ryggen. =)
Lillan är troligtvis inne i en tillväxtperiod nu eller något, äter mkt mer och oftare, gärna om kvällarna, har det lite knepigare att komma till ro inför natten och gör nr 2 endast vart 5e dag. Ska se om det lugnar sig snart, då vet man att det va det. Eller är hon bara sugen på nya rutiner haha =P
Nej egentiden som är efter lillan somnat, för min del, blir inte lång ikväll. Börjar mer o mer se pittögd ut och ögonlocken väger bly.
Dags att krypa ner bredvid min underbara unge. ÄLSKAR! <3
Over and out
/Nea
söndag 22 juni 2014
Söndag
Idag har jag min skäl varit effektiv. Klippt häckar vi har runt tomten, plus ett par buskar, samlat ihop alla jävla kvistar som blir och skottskärrat iväg dom till en bättre plats i dungen i skogen intill, klippt gräset och bakat rabarberpaj. Tycker det känns så gött att energin jag vet att jag egentligen har, börjar komma mer och mer. =) För mig är det egentid, en go känsla att gå lös med häcksaxen och dessutom få fram ett bra resultat! =) Att göra saker där resultatet är betydligt finare än tidigare ger mig en liten kick, gäller i stort sett allt förrutom att damsuga. Det är för jädrans tråkigt. Nog typ det tråkigaste jag vet faktiskt. Kan till och med säg att jag hatar att damsuga. Tanken på det gör att det suckas inombord och jag drar mig för det. Torka golvet däremot, har jag ingenting emot. Märkligt det där, önskar jag tyckte det var roligare att damsuga. =P
Tycker det känns underbart att min energi fylls på och är på väg tillbaka mer och mer. Har varit så frustrerande senaste tiden när min hjärna velat mer än vad min kropp orkat med. Men nu ska det bli ändring på det och det ska min skäl o da inte se ut som ett gäng tattare bor i vårt hus =)
Veckan som kommer är den sista innan J's semester, 5v är han hemma. Det gillas skarpt! =) <3
Och den här veckan ska jag städa bilen tänkte jag, även träffa mina mammavänner o umgås lite samt ett par klasskompisar från ssk-klassen tänkte jag. Det är med och vara mammaledig, tiden går så fort ! Dagarna springer iväg och tiden likaså.
Lillan sover sedan ca 1 ½timme tillbaka. I stort sett varje kväll är nattningstiden runt 22.30 +- en halvtimme. Idag har hon badat med pappan i poolen för andra gången. Det är deras grej och hon verkar gilla det. Vi har ca 28grader i poolen, vilket är skönt. Men den lilla snuttan kan ju inte bada för länge, även om det är varmt så kyls de små ner fort och har svårare att behålla värmen ju. Men en liten svalkande stund gillar hon. =)
Ögonen går i kors på den här mamman just nu och att krypa ner bredvid min lilla snutta ser jag fram emot. Att få ligga nära och känna den lilla kroppen mot sin och snusa och gosa är underbart. Ännu mer underbart är att lillan älskar det lika mycket som vi. Aldrig varit med om en bebis som tycker så mycket om att mysa och gosa. När man lägger henne i sängen skiner hon upp som en sol och sträcker armarna mot en och ska trycka sitt lilla ansikte mot ens och nojsa. GOTTIT!! <3 Älsklingsunge!
Nej natt här nu.
Over and out!
/Nea
Tycker det känns underbart att min energi fylls på och är på väg tillbaka mer och mer. Har varit så frustrerande senaste tiden när min hjärna velat mer än vad min kropp orkat med. Men nu ska det bli ändring på det och det ska min skäl o da inte se ut som ett gäng tattare bor i vårt hus =)
Veckan som kommer är den sista innan J's semester, 5v är han hemma. Det gillas skarpt! =) <3
Och den här veckan ska jag städa bilen tänkte jag, även träffa mina mammavänner o umgås lite samt ett par klasskompisar från ssk-klassen tänkte jag. Det är med och vara mammaledig, tiden går så fort ! Dagarna springer iväg och tiden likaså.
Lillan sover sedan ca 1 ½timme tillbaka. I stort sett varje kväll är nattningstiden runt 22.30 +- en halvtimme. Idag har hon badat med pappan i poolen för andra gången. Det är deras grej och hon verkar gilla det. Vi har ca 28grader i poolen, vilket är skönt. Men den lilla snuttan kan ju inte bada för länge, även om det är varmt så kyls de små ner fort och har svårare att behålla värmen ju. Men en liten svalkande stund gillar hon. =)
Ögonen går i kors på den här mamman just nu och att krypa ner bredvid min lilla snutta ser jag fram emot. Att få ligga nära och känna den lilla kroppen mot sin och snusa och gosa är underbart. Ännu mer underbart är att lillan älskar det lika mycket som vi. Aldrig varit med om en bebis som tycker så mycket om att mysa och gosa. När man lägger henne i sängen skiner hon upp som en sol och sträcker armarna mot en och ska trycka sitt lilla ansikte mot ens och nojsa. GOTTIT!! <3 Älsklingsunge!
Nej natt här nu.
Over and out!
/Nea
Midsommar 💕🌞🌺🌸🍀
Var det igår. Planerna som först var fick ställas in och ersättas av nya.
Tanken var att vi skulle hem till en vän, hennes sambo o kille pojk, på knyt. MEN då deras barn träffat sin kusin som sedan åkt på vattkoppor och ju är jättesmittsamt. Valde vi att avboka för J har inte haft det trots att han är vuxen. Som vuxen blir det ofta mkt värre o risken för följdsjukdomar är stor, plus att det är semestertider nu o vi ska snart åka till Gotland. Så vi kände att det va väldigt onödigt att äventyra både hälsa och semesterplaner. Om Tintin fått det hade jag inte tyckt så mkt, vill att hon ska få det så det inte blir som med J när hon blir stor. Plus att det sägs att desto mindre ert barn är desto lindrigare får de det. Hoppas när den dagen kommer att hon får det lindrigt och inte som sin mamma. Jag var som en prickig korv! 😝Midsommar återkommer och att fira med Hanna, Otto o Hugo kan planeras in igen😊
Planerna blev istället att min syster och en kompis till henne (o mig) kom. Vi tog det lugnt, åt sill, pära som sig bör o grillat. Syster stod för efterrätten som var Pavlova. Ingen av oss hade tidigare smakat och det va jättegott! Helt klart en efterrätt jag kan tänka mig igen, somrig och god! 😊👍
De ville prova på utelivet i Ängelholm så jag stod för chaffisbiten o körde dem. Hade väl varit sådär men ändå kul o se nåt nytt. Jag har varit lite mör idag, trots nykterheten igår så gjorde den havkiga sömnen att jag kännt mig lite sliten. Men va absolut ingen fara o köra inatt. Va mycket piggare då än jag trodde jag skulle vara och när jag hämtat dem o vi kom hem, vem va superpigg då? Jo jag! Trodde först inte jag skulle lyckas somna om men på nån vänster däckade jag. ☺️
Nu ligger vårt lilla sockerhjärta hör brevid mig o sover och det är dags för mig också. Söndag imorgon, känns som helgen är en dag längre när man gjort något på fredagen. Hoppas på bra väder så jag kan fixa o dona lite ute i trädgården. 😊
Over and out!
/Nea
torsdag 12 juni 2014
Bloggpaus en liten evighet
Har inte skrivit här på ehh...jättelänge och ja det har ju hänt en del sedan sist =) Har både medvetet och omedvetet valt att inte skriva omedvetet för att jag glömt bort det och medvetet för att jag varken har känt för det eller haft tiden till det. Har helt enkelt inte prioriterats!
Sedan sist har den största händelsen i mig o min sambos liv skett. Den största förändringen som inte går att jämföra med något jag tidigare upplevt, inte ens i närheten och att försöka förklara dessa känslor med ord, är ett omöjligt uppdrag. Därför lämnar jag förklaringen så.
Vi har blivit föräldrar !!! Till den mest underbara, söta, fina och gladaste solskensbebis man kan tänka sig. =) Tintin blev namnet vi valde till denna lilla flicka, som valde att anlända den 20:e Februari kl: 09.27. Åtta dagar efter beräknad födsel.
Jag var så nervös inför förlossningen, trodde jag skulle få det värsta av det värsta och lämna den händelsen traumatiserad och sprucken från Ystad till Haparanda. Att jag aldrig mer skulle vilja genomgå det igen. Jag kan säg att det blev inte alls som jag trodde och detta enbart ur en positiv aspekt! Vi åkte in på onsdagen den 19:e Feb ca kl: 03.00, då hade jag haft värkar sedan kl. 15.00 på dagen som först kommit en gång i timmen/halvtimmen till att vid 22.30 öka i antalet och jag började klocka för då anade jag att det var något på G, så ville i alla fall ha koll på hur ofta. Tyckte inte det gjorde speciellt ont alls och tänkte för mig själv att det nog skulle avta.
Min mamma, syster och bror var här den kvällen och skulle sova över. Vi hade mys, åt gott och pratade om allt mellan himmel o jord. Min sambo var medveten om att jag klockade men tänkte nog inte så mycket på det eftersom jag inte gjorde någon stor sak av det. Hade ju inte så ont.
Vi tittade på en film, jag kände dock att jag hade svårt att fokusera och slappna av men tiden gick och filmen tog slut. Sambon o lillebrodern gick upp på övervåningen för att spela lite och jag, mamma och syrran satt där nere och snackade. Värkarna kom vart 20e minut ca och gjorde ondare och ondare, men var helt klart hanterbara och inte så farligt ändå tyckte jag. Vid 00.30 sa mamma att hon tyckte vi skulle gå och lägga oss, men jag undrade om vi inte kunde sitta uppe ett tag till för jag hade så pass ont ändå så att jag visste att sova inte var ett alternativ. Jag tänkte om vi sitter uppe lite till så ser vi om det avtar o så ringer jag in om en stund. Sagt och gjort, vi satt uppe ett tag till men bestämde när klockan var 02-02.30 att det var dags att gå i säng och att jag skulle ringa innan bara och prata med de på förlossningen och förvarna att jag kanske kommer in om några timmar om det fortsatte. På vägen från uterummet där vi satt och in till sovrummet ändrade sig dock värkarna både i intensitet och tidsspann. Helt plötsligt gjorde det så ont att jag vart tvungen att stanna varje gång de kom, andas och kunde inte prata och de kom även med 10min mellanrum. Några värkar var så sedan pang så vart det 3 minuter mellan värkarna. Inom loppet av 10min typ så hade allt ändrats och jag ringde förlossningen som tyckte vi skulle köra in så de fick undersöka mig.
Det gjorde vi och vi kom in ungefär vid 03-03.30. Då hade jag 1minut mellan värkarna och de avlöste varandra som ett löpande band. Det började bli ganska jobbigt tyckte jag för jag hann inte pausa emellan. De tog CTG och undersökte mig. Jag var öppen 4cm!!! Sådan lättnad kände jag för nu visste jag att de inte skulle skicka hem mig och att det var på G.
Värkarna fortsatte komma utan någon paus, de avlöste varandra och när jag varit på toa frågade den barnmorskan som skulle ha mig, om jag ville ha lustgas. "Redan?" kom jag ihåg att jag tänkt, men jag tog emot den mer än gärna. SHIT MY GOD!!! Fick världens karatefylla och superbra effekt av den. Den satt sedan mer på näsan än inte, resten av förlossningen. Sade även till om epidural så efter en liten stund kom det en narkosläkare och satte den. Det var tufft upplevde jag för jag fick inte ha lustgasen under tiden de skulle sätta epiduralen, samtidigt som värkarna strömmade på. Så var tvungen att sitta blixt stilla och samtidigt ta värk på värk på värk som kom, utan något som helst hjälpmedel mot smärtan. Efter lite om och men lyckades hon i alla fall sätta den och det va gudomligt. Helt plötsligt kände jag inte mkt alls och jag beslutade mig för att gå ett varv i korridoren. Hade fått det sagt till mig att jag absolut inte skulle ligga i sängen utan röra på mig så mycket som möjligt. Hann gå ett varv, sedan va det dags för lustgas och en ny dos i epiduralen då den första slutat verka. Fick en ny dos och vi beslutade oss för att försöka vila lite. Jimmy somnade, trött som han var klart, men jag lyckades ta mig tusan inte. Kunde inte slappna av överhuvudtaget. Låg så ett tag tills jag började känna av värkarna igen och kallade på personal. De ökade lustgasen och kollade om jag kunde få en ny dos i epiduralen. Har för mig att jag fick vänta lite då det inte gått tillräckligt med tid från den senaste. Efter en stund till så fick jag en ny dos och skulle gå på toa då jag inte gjort det sedan jag kom in. Dosen i epiduralen hade inte hunnit verka än och när jag satt på toa kände jag plötsligt ett jädrans tryck nedåt och det kom som krystningar. Krystfasen hade alltså börjat och jag kallade på min barnmorska. Det blev lite trixigt då jag va tvungen att försöka ta mig till sängen så fort som möjligt men ju inte kunde gå mitt i en krystvärk, för det kom 2 på raken. Barnmorskan sa till mig att krysta, men det vågade jag inte för jag va så rädd att jag skulle få bebisen i toaletten! haha =)
När den andra krystvärken var över räknade vi till tre och så halvsprang jag till sängen. Väl där fortsatte det, vattnet gick och det kändes som om bebisen skulle komma ut från ändan.
Men efter en stund närmare bestämt ungefär 30min med krystande så kom vår älskade lilla prinsessa ut. 50cm och 3615gram! Tittade med stora ögon rakt in i mina och jag fick känslan redan där att det var en liten Tintin. Vi sög dock på karamellen och det tog nog ca 3v innan vi bestämde oss =)
Känslan var och är som sagt obeskrivlig. Den kärlek man känner till det lilla livet som man burit på i 9månader, går inte förklara. Det absolut häftigaste och underbaraste. Längtar nästan lite till nästa förlossning. Det trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle känna. Något som jag tror hjälpte mig genom det var att jag hela tiden tänkte "det måste vara värre än detta", vilket gjorde det lättare att ta sig igenom smärtan. Visst det gjorde ont som FAN men helt klart något man klarar. Jag tackar Gud för att lustgas och epidural finns, min melodi är: Varför ha mer ont än man behöver? Så jag rekommenderar det till alla jag känner haha =)
Kommer inte lägga upp en massa bilder här i bloggen på Tintin, men ska bjuda på en i alla fall sen får vi se.
Sedan sist har den största händelsen i mig o min sambos liv skett. Den största förändringen som inte går att jämföra med något jag tidigare upplevt, inte ens i närheten och att försöka förklara dessa känslor med ord, är ett omöjligt uppdrag. Därför lämnar jag förklaringen så.
Vi har blivit föräldrar !!! Till den mest underbara, söta, fina och gladaste solskensbebis man kan tänka sig. =) Tintin blev namnet vi valde till denna lilla flicka, som valde att anlända den 20:e Februari kl: 09.27. Åtta dagar efter beräknad födsel.
Jag var så nervös inför förlossningen, trodde jag skulle få det värsta av det värsta och lämna den händelsen traumatiserad och sprucken från Ystad till Haparanda. Att jag aldrig mer skulle vilja genomgå det igen. Jag kan säg att det blev inte alls som jag trodde och detta enbart ur en positiv aspekt! Vi åkte in på onsdagen den 19:e Feb ca kl: 03.00, då hade jag haft värkar sedan kl. 15.00 på dagen som först kommit en gång i timmen/halvtimmen till att vid 22.30 öka i antalet och jag började klocka för då anade jag att det var något på G, så ville i alla fall ha koll på hur ofta. Tyckte inte det gjorde speciellt ont alls och tänkte för mig själv att det nog skulle avta.
Min mamma, syster och bror var här den kvällen och skulle sova över. Vi hade mys, åt gott och pratade om allt mellan himmel o jord. Min sambo var medveten om att jag klockade men tänkte nog inte så mycket på det eftersom jag inte gjorde någon stor sak av det. Hade ju inte så ont.
Vi tittade på en film, jag kände dock att jag hade svårt att fokusera och slappna av men tiden gick och filmen tog slut. Sambon o lillebrodern gick upp på övervåningen för att spela lite och jag, mamma och syrran satt där nere och snackade. Värkarna kom vart 20e minut ca och gjorde ondare och ondare, men var helt klart hanterbara och inte så farligt ändå tyckte jag. Vid 00.30 sa mamma att hon tyckte vi skulle gå och lägga oss, men jag undrade om vi inte kunde sitta uppe ett tag till för jag hade så pass ont ändå så att jag visste att sova inte var ett alternativ. Jag tänkte om vi sitter uppe lite till så ser vi om det avtar o så ringer jag in om en stund. Sagt och gjort, vi satt uppe ett tag till men bestämde när klockan var 02-02.30 att det var dags att gå i säng och att jag skulle ringa innan bara och prata med de på förlossningen och förvarna att jag kanske kommer in om några timmar om det fortsatte. På vägen från uterummet där vi satt och in till sovrummet ändrade sig dock värkarna både i intensitet och tidsspann. Helt plötsligt gjorde det så ont att jag vart tvungen att stanna varje gång de kom, andas och kunde inte prata och de kom även med 10min mellanrum. Några värkar var så sedan pang så vart det 3 minuter mellan värkarna. Inom loppet av 10min typ så hade allt ändrats och jag ringde förlossningen som tyckte vi skulle köra in så de fick undersöka mig.
Det gjorde vi och vi kom in ungefär vid 03-03.30. Då hade jag 1minut mellan värkarna och de avlöste varandra som ett löpande band. Det började bli ganska jobbigt tyckte jag för jag hann inte pausa emellan. De tog CTG och undersökte mig. Jag var öppen 4cm!!! Sådan lättnad kände jag för nu visste jag att de inte skulle skicka hem mig och att det var på G.
Värkarna fortsatte komma utan någon paus, de avlöste varandra och när jag varit på toa frågade den barnmorskan som skulle ha mig, om jag ville ha lustgas. "Redan?" kom jag ihåg att jag tänkt, men jag tog emot den mer än gärna. SHIT MY GOD!!! Fick världens karatefylla och superbra effekt av den. Den satt sedan mer på näsan än inte, resten av förlossningen. Sade även till om epidural så efter en liten stund kom det en narkosläkare och satte den. Det var tufft upplevde jag för jag fick inte ha lustgasen under tiden de skulle sätta epiduralen, samtidigt som värkarna strömmade på. Så var tvungen att sitta blixt stilla och samtidigt ta värk på värk på värk som kom, utan något som helst hjälpmedel mot smärtan. Efter lite om och men lyckades hon i alla fall sätta den och det va gudomligt. Helt plötsligt kände jag inte mkt alls och jag beslutade mig för att gå ett varv i korridoren. Hade fått det sagt till mig att jag absolut inte skulle ligga i sängen utan röra på mig så mycket som möjligt. Hann gå ett varv, sedan va det dags för lustgas och en ny dos i epiduralen då den första slutat verka. Fick en ny dos och vi beslutade oss för att försöka vila lite. Jimmy somnade, trött som han var klart, men jag lyckades ta mig tusan inte. Kunde inte slappna av överhuvudtaget. Låg så ett tag tills jag började känna av värkarna igen och kallade på personal. De ökade lustgasen och kollade om jag kunde få en ny dos i epiduralen. Har för mig att jag fick vänta lite då det inte gått tillräckligt med tid från den senaste. Efter en stund till så fick jag en ny dos och skulle gå på toa då jag inte gjort det sedan jag kom in. Dosen i epiduralen hade inte hunnit verka än och när jag satt på toa kände jag plötsligt ett jädrans tryck nedåt och det kom som krystningar. Krystfasen hade alltså börjat och jag kallade på min barnmorska. Det blev lite trixigt då jag va tvungen att försöka ta mig till sängen så fort som möjligt men ju inte kunde gå mitt i en krystvärk, för det kom 2 på raken. Barnmorskan sa till mig att krysta, men det vågade jag inte för jag va så rädd att jag skulle få bebisen i toaletten! haha =)
När den andra krystvärken var över räknade vi till tre och så halvsprang jag till sängen. Väl där fortsatte det, vattnet gick och det kändes som om bebisen skulle komma ut från ändan.
Men efter en stund närmare bestämt ungefär 30min med krystande så kom vår älskade lilla prinsessa ut. 50cm och 3615gram! Tittade med stora ögon rakt in i mina och jag fick känslan redan där att det var en liten Tintin. Vi sög dock på karamellen och det tog nog ca 3v innan vi bestämde oss =)
Känslan var och är som sagt obeskrivlig. Den kärlek man känner till det lilla livet som man burit på i 9månader, går inte förklara. Det absolut häftigaste och underbaraste. Längtar nästan lite till nästa förlossning. Det trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle känna. Något som jag tror hjälpte mig genom det var att jag hela tiden tänkte "det måste vara värre än detta", vilket gjorde det lättare att ta sig igenom smärtan. Visst det gjorde ont som FAN men helt klart något man klarar. Jag tackar Gud för att lustgas och epidural finns, min melodi är: Varför ha mer ont än man behöver? Så jag rekommenderar det till alla jag känner haha =)
Kommer inte lägga upp en massa bilder här i bloggen på Tintin, men ska bjuda på en i alla fall sen får vi se.
Den finaste i mitt liv! <3
Nu ska jag ut och luka lite till i rabatten, sedan blir det gokäk och fotboll med min fina lilla familj <3
Over and out
Nea
tisdag 18 februari 2014
Bf+6
Tråkiga rubriker de senaste möjligtvis, men det är typ den räkningen jag gör varje dag. Tiden går fruktansvärt långsamt men ändå snabbt!? Hur nu det kan komma sig.
Imorse trodde jag dock att dagen D var kommen, lite efter att J steg upp så sa det Boom och jag fick en smärta i magen som jag inte tidigare har kännt. Den stegrades liksom och jag kunde knappt röra mig i sängen. Men den klingade aldrig av helt, så som jag hört att det ska göra. Men när jag hade det mer hanterbart tog jag mig upp på toa, för som tidigare när jag haft förvärkar (då mer likt mensvärk) har jag utan problem kunnat gå upp och röra mig. Tänkte även att om jag kissar så kanske det släpper för är säkert bara för att jag inte gjort det på några timmar, som det gör så ont. Icke! När jag satt på toan föundrades jag över att det fortfarande gjorde lika ont. Därför dök jag in i medicinskåpet, haffade två Alvedon som jag tänkte att de har jag på nattduksbordet ut i fall att. Dröjde 10-15min då gjorde det riktigt ont igen, fast att det aldrig klingat av så blev det liksom förvärrat. Så då slök jag Alvedonen, kom några toppar och dalar med ca 15min mellarum men efter ca 1 ½ timme så kände jag hur kroppen slappnade av och jag blev trött. Lyckades somna och när jag vaknade efter några timmar var smärtan borta!
Har därefter inte känt någon smärta som den idag, men är ju ett väldans tryck nedåt. Min högra skinka gör ganska ont också, typ som om Ischias-nerven är ständigt i kläm. Gissar på att det har något att göra med trycket nedåt, att bebisen kommer åt nåt som gör att det känns så. Strålar ner i högerbenet en del med. Kan inte böja mig framåt som tidigare. AJA ! That's the Life of being pregnant ;)
Det sjuka var att imorse när jag verkligen fick en realitycheck att det nog va på gång, så var en av de första tankarna: FAN jag har ju inte damsugat som jag tänkt i flera dagar att jag ska, men skjutit på i brist av ork och lust. Nu kommer det va skitit när vi kommer hem med Pricken!
MEN det blev ju ingen Prick idag, så ikväll har jag damsugat hela nedervåninge, till och med legat på knä och damsugat under sängen. Vet inte när jag lyckades komma ner i den ställningen sist?! För jag kunde banne mig med nöd och näppe precis ta mig upp! haha .. =) Så nu är det i alla fall rent här så att jag kan leva med om det sätter igång inatt ;) Gör det inte det så svabbar jag nog golvet lite imorgon och tar fönsterkarmarna. Det orkade jag inte idag då jag va lika svettig som efter ett spinningpass när jag var klar med damsugandet =)
Annars har dagen gått relativt fort, vi har varit och handlat och tjaa.. tittat på tv och inte så mycket mer. Jo en del samtal under kvällen från moster min, mamma och pappa samt en kompis =) På onsdag kommer min mamma, syster och lillebror hit och hälsar på och nattar över. Om vi inte är på BB vill säga. De har sportlov och min syster är nere fr Stockholm så att ses känns som en självklarhet =) Saknar dom massor och att inte kunna umgås mer spontant och lite närsom. Men så är livet när man bor på olika ställen. Saknaden blir värre också när alla dagar ser i stort sett likadana ut och jag som är ett socialt djur som älskar att umgås, plågas värre då. När jag jobbade och dagarna flög förbi på ett annat sätt och man sysselsatte sig och sin hjärna då saknar jag givetvis dem också men det blir på ett annat sätt. hm... Svårt o förklara.
Älskar uppfinningen FaceTime kan jag säg. Det stillar min sociala sida och saknar en hel del, för det känns på nåt vis som om man umgås när man ser varandra! Härligt :)
Egentligen är ju inte avståndet mellan mig och min familj jättelångt, lite mer än en timmes bilfärd. Så ska inte klaga. Det finns dem som bor mycket längre ifrån. Men det är ändå inte lätt o spontanträffas när alla har sina liv. Hoppas kunna göra det mer när Pricken är född, för nu de senaste veckorna och fram tills dess så vågar vi ju inte ge oss ut några längre sträckor.
Min kära far fyllde 55år i fredags och de hade kalas i lördags. Det gjorde lite ont i mig att inte kunna närvara och jag hade lipen i halsen största delen av dagen. Men fick FaceTima lite på dagen och kvällen och det kändes bättre =) <3 De förstod klart varför vi inte vågade ge oss ut, jag väljer hellre 25min i en bil till BB än 1 ½ timme.
Nu är det snart dags för mig och min älsklings mys. Titta på film i sängen. Är så avslappnande när han ligger brevid. Har märkt att jag sover som bäst när han ligger sida vid sida, eftersom jag går och lägger mig innan honom, men somnar oftast inte förrän han kommer och lägger sig bredvid för då får jag ett lugn i kroppen som gör att jag kan slappna av. Han är min trygghet! Och jag älskar det. Det är en av sakerna som för mig alltid har varit en viktig sak att hitta i en partner. Trygghet. Den känslan är ovärderbar nu inför det som väntar oss. För mig att veta att han är vid min sida när jag ska föda vårt barn, han är den jag kommer kunna luta mig mot, bete mig mot bra och kanske lite sämre vid smärtan ;) men ändå veta att han står stadigt och finns där för mig och Pricken oavsett.
Nu lipar jag. Är jädrans blödig normalt men nu senaste månaderna av graviditeten har det varit extremt.
Dags att avrunda ett inlägg som inte skulle bli så långt, hehe, ändå bara far orden fram och det blir mer än jag trott och tänkt.
Fridens lilja!
Over and out!
/ Nea
Imorse trodde jag dock att dagen D var kommen, lite efter att J steg upp så sa det Boom och jag fick en smärta i magen som jag inte tidigare har kännt. Den stegrades liksom och jag kunde knappt röra mig i sängen. Men den klingade aldrig av helt, så som jag hört att det ska göra. Men när jag hade det mer hanterbart tog jag mig upp på toa, för som tidigare när jag haft förvärkar (då mer likt mensvärk) har jag utan problem kunnat gå upp och röra mig. Tänkte även att om jag kissar så kanske det släpper för är säkert bara för att jag inte gjort det på några timmar, som det gör så ont. Icke! När jag satt på toan föundrades jag över att det fortfarande gjorde lika ont. Därför dök jag in i medicinskåpet, haffade två Alvedon som jag tänkte att de har jag på nattduksbordet ut i fall att. Dröjde 10-15min då gjorde det riktigt ont igen, fast att det aldrig klingat av så blev det liksom förvärrat. Så då slök jag Alvedonen, kom några toppar och dalar med ca 15min mellarum men efter ca 1 ½ timme så kände jag hur kroppen slappnade av och jag blev trött. Lyckades somna och när jag vaknade efter några timmar var smärtan borta!
Har därefter inte känt någon smärta som den idag, men är ju ett väldans tryck nedåt. Min högra skinka gör ganska ont också, typ som om Ischias-nerven är ständigt i kläm. Gissar på att det har något att göra med trycket nedåt, att bebisen kommer åt nåt som gör att det känns så. Strålar ner i högerbenet en del med. Kan inte böja mig framåt som tidigare. AJA ! That's the Life of being pregnant ;)
Det sjuka var att imorse när jag verkligen fick en realitycheck att det nog va på gång, så var en av de första tankarna: FAN jag har ju inte damsugat som jag tänkt i flera dagar att jag ska, men skjutit på i brist av ork och lust. Nu kommer det va skitit när vi kommer hem med Pricken!
MEN det blev ju ingen Prick idag, så ikväll har jag damsugat hela nedervåninge, till och med legat på knä och damsugat under sängen. Vet inte när jag lyckades komma ner i den ställningen sist?! För jag kunde banne mig med nöd och näppe precis ta mig upp! haha .. =) Så nu är det i alla fall rent här så att jag kan leva med om det sätter igång inatt ;) Gör det inte det så svabbar jag nog golvet lite imorgon och tar fönsterkarmarna. Det orkade jag inte idag då jag va lika svettig som efter ett spinningpass när jag var klar med damsugandet =)
Annars har dagen gått relativt fort, vi har varit och handlat och tjaa.. tittat på tv och inte så mycket mer. Jo en del samtal under kvällen från moster min, mamma och pappa samt en kompis =) På onsdag kommer min mamma, syster och lillebror hit och hälsar på och nattar över. Om vi inte är på BB vill säga. De har sportlov och min syster är nere fr Stockholm så att ses känns som en självklarhet =) Saknar dom massor och att inte kunna umgås mer spontant och lite närsom. Men så är livet när man bor på olika ställen. Saknaden blir värre också när alla dagar ser i stort sett likadana ut och jag som är ett socialt djur som älskar att umgås, plågas värre då. När jag jobbade och dagarna flög förbi på ett annat sätt och man sysselsatte sig och sin hjärna då saknar jag givetvis dem också men det blir på ett annat sätt. hm... Svårt o förklara.
Älskar uppfinningen FaceTime kan jag säg. Det stillar min sociala sida och saknar en hel del, för det känns på nåt vis som om man umgås när man ser varandra! Härligt :)
Egentligen är ju inte avståndet mellan mig och min familj jättelångt, lite mer än en timmes bilfärd. Så ska inte klaga. Det finns dem som bor mycket längre ifrån. Men det är ändå inte lätt o spontanträffas när alla har sina liv. Hoppas kunna göra det mer när Pricken är född, för nu de senaste veckorna och fram tills dess så vågar vi ju inte ge oss ut några längre sträckor.
Min kära far fyllde 55år i fredags och de hade kalas i lördags. Det gjorde lite ont i mig att inte kunna närvara och jag hade lipen i halsen största delen av dagen. Men fick FaceTima lite på dagen och kvällen och det kändes bättre =) <3 De förstod klart varför vi inte vågade ge oss ut, jag väljer hellre 25min i en bil till BB än 1 ½ timme.
Nu är det snart dags för mig och min älsklings mys. Titta på film i sängen. Är så avslappnande när han ligger brevid. Har märkt att jag sover som bäst när han ligger sida vid sida, eftersom jag går och lägger mig innan honom, men somnar oftast inte förrän han kommer och lägger sig bredvid för då får jag ett lugn i kroppen som gör att jag kan slappna av. Han är min trygghet! Och jag älskar det. Det är en av sakerna som för mig alltid har varit en viktig sak att hitta i en partner. Trygghet. Den känslan är ovärderbar nu inför det som väntar oss. För mig att veta att han är vid min sida när jag ska föda vårt barn, han är den jag kommer kunna luta mig mot, bete mig mot bra och kanske lite sämre vid smärtan ;) men ändå veta att han står stadigt och finns där för mig och Pricken oavsett.
Nu lipar jag. Är jädrans blödig normalt men nu senaste månaderna av graviditeten har det varit extremt.
Dags att avrunda ett inlägg som inte skulle bli så långt, hehe, ändå bara far orden fram och det blir mer än jag trott och tänkt.
Fridens lilja!
Over and out!
/ Nea
söndag 16 februari 2014
BF+4
Är det ju idag.. va nog tröttare än jag trodde o räknade lite fel =P
Inga tecken på att förlossningen ska starta i alla fall. Seeeeeegt!
Vaknade med skallebank from Hell idag ! Va bara o ligga kvar för kände mig helt snurrig när jag gick upp på toa, så kom inte ur sängen förrän kl 15! MEN somnade inte förrän sent som tusan heller.. så måste försöka tänka att det är ok att gå upp så sent. Har kännt mig som ett utsketet plommon hela dagen. Blev beställd mat ikväll också, som igår. Fast tog en pizza idag där jag plussat o minusat ihop lite själv.. o FAN vad god den blev ! Helt klart en fortsatt favvo kan jag säg =) med färsk tomat, kronärtskocka, ananas, feta och skinka =D MUMMA ! Hjärnan ville äta upp hela men magen sa stopp för tidigt enligt mig hehe =)
Märkt senaste veckan att matintaget minskat betydligt.. får inte i mig alls den mängd som tidigare, o visst har ju varit mindre än vanligt hela graviditeten men nu är jag mätt efter ett par tuggor typ.
Blir sängen tidigt ikväll för min del och även min sambos för han ska upp tidigt. Tycker det är såå mysigt att gå och lägga sig tillsammans...och när han sover bredvid och jag fortfarande är vaken kan jag titta på han hur mycket som helst och bara vilja pussa sönder han! Hoppas innerligt att den känslan aldrig kommer försvinna utan att jag ska känna så hela våra liv! <3
Gjorde en bra deal också, får se så han håller den ;) Han lagar maten hela kommande veckan mot att jag hämtade maten ikväll också, gjorde det igår med. Den dealen kunde jag inte säg nej till ;)
Nej nu ska jag göra nåt annat, typ käka ett äpple, ett av mina cravings under graviditeten =D
Over and out!
/Nea
Inga tecken på att förlossningen ska starta i alla fall. Seeeeeegt!
Vaknade med skallebank from Hell idag ! Va bara o ligga kvar för kände mig helt snurrig när jag gick upp på toa, så kom inte ur sängen förrän kl 15! MEN somnade inte förrän sent som tusan heller.. så måste försöka tänka att det är ok att gå upp så sent. Har kännt mig som ett utsketet plommon hela dagen. Blev beställd mat ikväll också, som igår. Fast tog en pizza idag där jag plussat o minusat ihop lite själv.. o FAN vad god den blev ! Helt klart en fortsatt favvo kan jag säg =) med färsk tomat, kronärtskocka, ananas, feta och skinka =D MUMMA ! Hjärnan ville äta upp hela men magen sa stopp för tidigt enligt mig hehe =)
Märkt senaste veckan att matintaget minskat betydligt.. får inte i mig alls den mängd som tidigare, o visst har ju varit mindre än vanligt hela graviditeten men nu är jag mätt efter ett par tuggor typ.
Blir sängen tidigt ikväll för min del och även min sambos för han ska upp tidigt. Tycker det är såå mysigt att gå och lägga sig tillsammans...och när han sover bredvid och jag fortfarande är vaken kan jag titta på han hur mycket som helst och bara vilja pussa sönder han! Hoppas innerligt att den känslan aldrig kommer försvinna utan att jag ska känna så hela våra liv! <3
Gjorde en bra deal också, får se så han håller den ;) Han lagar maten hela kommande veckan mot att jag hämtade maten ikväll också, gjorde det igår med. Den dealen kunde jag inte säg nej till ;)
Nej nu ska jag göra nåt annat, typ käka ett äpple, ett av mina cravings under graviditeten =D
Over and out!
/Nea
Bf+3
Det blev ingen Alla Hjärtans -dag bebis så min far får ha sin födelsedag i fred ;)
Idag har de haft kalas där, önskar så att vi kunde vara med, men vågar inte köra så långt nu när det kan va dags vilken sekund och minut som helst. Även om det för tillfället inte känns så. Känns som jag kommer va gravid resten av mitt liv. Att jag har försatts i ett stadie som är FÖR EVIGT! Det är tungt, jobbigt att andas och idag har jag förärats med att må illa till och från. För att inte snacka om tröttheten... kroppen känns slut.
Har varit meningen att jag skulle städa sovrummet hela veckan men har bara skjutit upp det varje dag. MEN IMORGON då jävlar smäller det, men då blir det både sovrum + hela resten av nedervåningen. Hjärnan vill men kroppen strider emot.
Går oftast och lägger mig kring 23-24 men somnar ändå inte förrän tidigast 03.30. Inatt hoppas jag dock på tidigare för gick upp i hyffsad tid idag. Alla säger att jag måste vila vila vila och äta och dricka, typ för att ladda.. men e lättare sagt än gjort även om jag klart förstår varför.
Jag får dåligt samvete när jag inte gör någon nytta här hemma, idag har jag i alla fall tvättat en maskin, igår två. Alltid något ! :)
Imorgon kommer även en kär vän som jag inte träffat på ..hm... kanske 1,5år minst. Vi gick Friskvårdslinjen tillsammans och hennes föräldrar bor här i trakterna så hon vill passa på att titta in på fika. Vilket hon väldigt gärna får !! =) Ska bli trevligt ! Under förutsättning att jag inte föder förstås, men det tror jag inte.
Var hon barnmorskan i fredags, värdena såg bra ut, skönt! Huvudet ligger långt nere och är oruckbart sa hon, det känns bra så man vet att hen är på plats och redo =)
Två nätter medans jag inte har kunnat somna, har jag fått lite av panikkänsla/overklighetskänsla. Typ: Nä jag bara inbillar mig att jag ska föda. Hur ska jag klara av det ?! HJÄLP!!
Det varar inte så länge och på dagen känner jag inte alls så. Har bara kommit över mig en stund under natten.
Det jag känner är: förväntan, spänning, nervositet klart, rädsla vilket för mig också känns ganska naturligt eftersom jag aldrig varit med om det tidigare.
Nu har jag pratat med min kära morbror och hans fästmö, ett väldigt långt men givande och trevligt samtal. De är för härliga ! =)
Dags o sluta mina blå. Ha en fin fortsatt helg!
Over and out!
/Nea
Idag har de haft kalas där, önskar så att vi kunde vara med, men vågar inte köra så långt nu när det kan va dags vilken sekund och minut som helst. Även om det för tillfället inte känns så. Känns som jag kommer va gravid resten av mitt liv. Att jag har försatts i ett stadie som är FÖR EVIGT! Det är tungt, jobbigt att andas och idag har jag förärats med att må illa till och från. För att inte snacka om tröttheten... kroppen känns slut.
Har varit meningen att jag skulle städa sovrummet hela veckan men har bara skjutit upp det varje dag. MEN IMORGON då jävlar smäller det, men då blir det både sovrum + hela resten av nedervåningen. Hjärnan vill men kroppen strider emot.
Går oftast och lägger mig kring 23-24 men somnar ändå inte förrän tidigast 03.30. Inatt hoppas jag dock på tidigare för gick upp i hyffsad tid idag. Alla säger att jag måste vila vila vila och äta och dricka, typ för att ladda.. men e lättare sagt än gjort även om jag klart förstår varför.
Jag får dåligt samvete när jag inte gör någon nytta här hemma, idag har jag i alla fall tvättat en maskin, igår två. Alltid något ! :)
Imorgon kommer även en kär vän som jag inte träffat på ..hm... kanske 1,5år minst. Vi gick Friskvårdslinjen tillsammans och hennes föräldrar bor här i trakterna så hon vill passa på att titta in på fika. Vilket hon väldigt gärna får !! =) Ska bli trevligt ! Under förutsättning att jag inte föder förstås, men det tror jag inte.
Var hon barnmorskan i fredags, värdena såg bra ut, skönt! Huvudet ligger långt nere och är oruckbart sa hon, det känns bra så man vet att hen är på plats och redo =)
Två nätter medans jag inte har kunnat somna, har jag fått lite av panikkänsla/overklighetskänsla. Typ: Nä jag bara inbillar mig att jag ska föda. Hur ska jag klara av det ?! HJÄLP!!
Det varar inte så länge och på dagen känner jag inte alls så. Har bara kommit över mig en stund under natten.
Det jag känner är: förväntan, spänning, nervositet klart, rädsla vilket för mig också känns ganska naturligt eftersom jag aldrig varit med om det tidigare.
Nu har jag pratat med min kära morbror och hans fästmö, ett väldigt långt men givande och trevligt samtal. De är för härliga ! =)
Dags o sluta mina blå. Ha en fin fortsatt helg!
Over and out!
/Nea
torsdag 13 februari 2014
Dagen D - Beräknad födsel!
12/2-2014 är idag ja :) MEN ännu så länge har jag inte kännt något som signalerar att det skulle va på G. Hoppas verkligen jag slipper gå över jättemånga dagar !
Tiden hittills har gått i en rusande fart, men anta att dessa dagarna framöver tills Pricken anländer kommer gå sakta sakta bara för att man väntar och längtar så mycket.
Aja jag kommer inte stressa på för att försöka sätta igång, tror inte det är det bästa för barnet utan hen kommer när hen är redo! =)
Ska till barnmorskan på Fredag om Pricken inte anländer innan, så återstår att se.
Idag var det sååå skönt. Har för första dagen på länge fått "tillräckligt" med sömn, utan att känna mig bakis när jag går upp. De senaste veckorna har jag sovit 3-4timmar i stöten och inte somnat förrän runt 4-5 på morgonen för att vakna mellan 6,30-8,00, mannen har gått till jobbet o sen har jag inte kunnat somna om. När han kommit hem en sväng runt 10,00 har vi ätit frukost och sedan har jag lagt mig i sängen igen och försökt tvångssomna bara för att kroppen egentligen är så sjukt trött och jag har kännt att en förlossning vore något som kroppen inte skulle orka, för jag har haft noll energi. Har tillslut somnat och vaknat runt 15,00.
MEN idag, somnade visserligen inte förrän sent inatt, men somnade gott. Vaknade vid 7,45, mannen till jobbet vid 08,00 och efter det somnade jag om av mig själv, märkte inte ens när han kom hem utan vaknade när han åkte igen och sen somnade jag om igen och vaknade när han var tillbaka efter jobbet. SÅ SKÖNT och behövligt =) Hoppas på fortsatt sådan sömn.
Har tvättat två maskiner tvätt idag, handlat en sväng och lagat kvällsmat som bestod av Gulaschsoppa. Va så längesedan jag åt det och var riktigt sugen på det. Mums ! Så jädrans enkelt att svänga ihop också, vilket aldrig är fel. Gott och enkelt! =) Vitlöksbröd, creme fraiche och hockey till det. Efteråt har det dock slinkit ner ett glas chokladpudding men även ett stort äpple. Får ju fylla på med energi nu inför kommande förlossning ;)
Nej nu ska jag ta datorn och krypa i säng... gillar stunden i sängen med datorn innan läggdags.. Känns mysigt på nån vänster även om jag sitter lika ensam där som nu i soffan. Men ibland tittar jag på någon serie eller film och filosoferar på ett annat sätt liksom =) Knasigt att försöka förklara men.. ja .. så e det i alla fall =)
Ha en fin natt! Det hoppas jag att jag får =)
Over and out!
/Nea
Tiden hittills har gått i en rusande fart, men anta att dessa dagarna framöver tills Pricken anländer kommer gå sakta sakta bara för att man väntar och längtar så mycket.
Aja jag kommer inte stressa på för att försöka sätta igång, tror inte det är det bästa för barnet utan hen kommer när hen är redo! =)
Ska till barnmorskan på Fredag om Pricken inte anländer innan, så återstår att se.
Idag var det sååå skönt. Har för första dagen på länge fått "tillräckligt" med sömn, utan att känna mig bakis när jag går upp. De senaste veckorna har jag sovit 3-4timmar i stöten och inte somnat förrän runt 4-5 på morgonen för att vakna mellan 6,30-8,00, mannen har gått till jobbet o sen har jag inte kunnat somna om. När han kommit hem en sväng runt 10,00 har vi ätit frukost och sedan har jag lagt mig i sängen igen och försökt tvångssomna bara för att kroppen egentligen är så sjukt trött och jag har kännt att en förlossning vore något som kroppen inte skulle orka, för jag har haft noll energi. Har tillslut somnat och vaknat runt 15,00.
MEN idag, somnade visserligen inte förrän sent inatt, men somnade gott. Vaknade vid 7,45, mannen till jobbet vid 08,00 och efter det somnade jag om av mig själv, märkte inte ens när han kom hem utan vaknade när han åkte igen och sen somnade jag om igen och vaknade när han var tillbaka efter jobbet. SÅ SKÖNT och behövligt =) Hoppas på fortsatt sådan sömn.
Har tvättat två maskiner tvätt idag, handlat en sväng och lagat kvällsmat som bestod av Gulaschsoppa. Va så längesedan jag åt det och var riktigt sugen på det. Mums ! Så jädrans enkelt att svänga ihop också, vilket aldrig är fel. Gott och enkelt! =) Vitlöksbröd, creme fraiche och hockey till det. Efteråt har det dock slinkit ner ett glas chokladpudding men även ett stort äpple. Får ju fylla på med energi nu inför kommande förlossning ;)
Nej nu ska jag ta datorn och krypa i säng... gillar stunden i sängen med datorn innan läggdags.. Känns mysigt på nån vänster även om jag sitter lika ensam där som nu i soffan. Men ibland tittar jag på någon serie eller film och filosoferar på ett annat sätt liksom =) Knasigt att försöka förklara men.. ja .. så e det i alla fall =)
Ha en fin natt! Det hoppas jag att jag får =)
Over and out!
/Nea
söndag 9 februari 2014
Söndag
är det nu...klockan är alldeles för mycket och jag borde sovit för x antal timmar sedan. Men de senaste veckorna har min sömn varit fucked up, minst sagt! Även om jag inte sovit mycket så har jag svårt att somna och komma till ro och om man väl somnar så går det ca 3timmar sen vaknar jag och måste på toa och är för vaken för att endast sovit så lite. Hört att detta är väldigt vanligt när man är gravid och mot slutet. Det jobbiga är ju att samtidigt är kroppen så trött så det känns som jag ser i kors emellanåt. AJA! Nu har jag gnällt nog ..
Nytt stycke :)
Har den senaste veckan fått träffa två av mina kära vänner som jag inte träffat på väldigt länge. De har verkligen booztat mig och det har kännts som om jag fått en energi-injektion efteråt. Härligt! Det är så vänskap ska vara, hoppas bara jag gett av mig också och inte bara sugit åt mig deras energi, för så ska det ju inte vara. Sådana vänner har man haft ett par stycken genom åren, där man känner sig fullkomligt dränerad på energi efter en träff. Det är inte rätt. Båda parter ska få energi av varandra, sedan är det klart att man kan ge olika mycket vid olika tillfällen. Men poängen ska inte vara att den ena ger och den andra tar. I alla former av relationer förstås! =)
Just nu känns det som om både jag och min sambo bara går och väntar och väntar på att våran Prick ska anlända till denna värld. Beräknat datum är snart och det känns som om jag är en vandrande tidsbomb som ska explodera vilken sekund som helst. Lär ju kännas något liknande i verkligheten också, som att min underliv exploderar ....typ. (Nervöst? Svar JA!).
Har i alla fall under helgen fått iordning vagnen, tvättat av den så att den känns ren och fin till Pricken. Tvättat kudde, täcke, påslakan/lakan och bäddat så den står redo. Känns fantastiskt bra, för det har gnagt i mig att jag inte tagit tag i det innan. Hade inte velat komma hem med en nyfödd och antingen stoppa ner hen i en vagn som inte känns ren, eller behövt börja grejja med det, det första man gör. Har nog tillräckligt att göra ändå då =)
Det känns som om dagen för Prickens ankomst är förutbestämd på något vis. Som att jag inte kan göra något för att påverka även om många tipsar om sätt för att starta igång det hela. Känns som att ödet när det är dags redan är skrivet. Men frågor som Är det idag? Vilken dag blir det? Vilket är det magiska datumet? Datumet som kommer att förändra mig och min sambos liv FÖR ALLTID. <3
Only God knows .. som en del uttrycker det.
Har precis sett filmen The Devil wears Prada, en på något sätt feelgood-film, även om chefen är en pina. Man får sig en tankeställare om vad som är viktigt och hur man prioriterar. Bra film det där, även om man sett den flera gånger tidigare.
Någonstans inom mig har jag ett intresse för mode och den världen, även om jag knappt kan tro det själv. Men har jobbat i klädbutik och varit den personen som ständigt hållt sig uppdaterad om vad som är det senaste, varit med på inköp av kollektioner ett år framåt och kännt att jag varit en person med modekoll. Ibland poppar det upp i mig och jag känner att jag någon gång i mitt liv skulle vilja ta upp det igen, fast samtidigt vet jag hur uttråkad jag var i det jobbet många dagar för att jag kände att jag var menad att göra något viktigare för människor än att hjälpa dem att välja rätt färg på blusen eller hjälpa dem att hitta en ny stil. Vårdyrket ger så mycket mer för mig på ett annat plan att jag inte skulle vilja byta det mot att vika tröjor. Men det är JAG. Ja, jag vet att mode är mer än att vika tröjor och ja jag kan se varför folk jobbar i den branschen, som sagt ibland poppar det upp i mig att det skulle vara kul att testa igen. Vi är alla olika och för alla passar olika saker, så är det bara. Menar inte att det ena är mer värt än det andra!
En annan "dröm" jag skulle vilja prova någon gång i livet är, skrivande. En bok vore ju det högsta målet, dock har jag inte en susning om vad den skulle handla om. Men krönika. Tänk vad roligt det vore att få skriva en krönika för någon tidning, om sina (mina) knasiga tankar och idéer om allt möjligt. Få feedback och respons, givetvis både positiv och negativ och känna att det finns folk som både tycker som en själv och tvärtemot och att man kan utvecklas på det planet. Jag är en person med mycket åsikter, ofta väldigt starka och jag är inte rädd för att yttra mig. Det stör många människor väldigt mycket, men någonstans i mig vill jag även tro att det finns de som uppskattar den sidan. Det är i alla fall jag och inget jag varken tänker eller kommer ändra på. Jag kan klart själv störa mig på mig själv ibland och tänka: för fan Linnéa håll käften!
Men då försöker jag lära mig något av situationen och hur jag ska agera en annan gång om den dyker upp igen, eller en liknande.
Jag är en grubblare och att analysera tar en stor del av mina tankegångar. Antar att det är mitt sätt att utvecklas. För det gör man hela tiden.
Himmel och pannkaka vad detta inlägget blev enormt och blandat med massa olika saker. Tror jag behövde skriva av mig lite =) Få hjärnan att arbeta.
Har en stor dröm till, den har med mitt nuvarande yrke att göra men den tar jag i ett annat inlägg någon gång. Den är större än att få skriva en egen bok. För mig i alla fall.
Drömma tror jag att man måste få göra och drömmar anser jag är det som fångar drivet i en.
Så med det säger jag god natt, sov gott och DRÖM! Det hoppas jag att jag kommer göra inatt! =)
Over and out
/Nea
Bild lånad från Google.
Nytt stycke :)
Har den senaste veckan fått träffa två av mina kära vänner som jag inte träffat på väldigt länge. De har verkligen booztat mig och det har kännts som om jag fått en energi-injektion efteråt. Härligt! Det är så vänskap ska vara, hoppas bara jag gett av mig också och inte bara sugit åt mig deras energi, för så ska det ju inte vara. Sådana vänner har man haft ett par stycken genom åren, där man känner sig fullkomligt dränerad på energi efter en träff. Det är inte rätt. Båda parter ska få energi av varandra, sedan är det klart att man kan ge olika mycket vid olika tillfällen. Men poängen ska inte vara att den ena ger och den andra tar. I alla former av relationer förstås! =)
Just nu känns det som om både jag och min sambo bara går och väntar och väntar på att våran Prick ska anlända till denna värld. Beräknat datum är snart och det känns som om jag är en vandrande tidsbomb som ska explodera vilken sekund som helst. Lär ju kännas något liknande i verkligheten också, som att min underliv exploderar ....typ. (Nervöst? Svar JA!).
Har i alla fall under helgen fått iordning vagnen, tvättat av den så att den känns ren och fin till Pricken. Tvättat kudde, täcke, påslakan/lakan och bäddat så den står redo. Känns fantastiskt bra, för det har gnagt i mig att jag inte tagit tag i det innan. Hade inte velat komma hem med en nyfödd och antingen stoppa ner hen i en vagn som inte känns ren, eller behövt börja grejja med det, det första man gör. Har nog tillräckligt att göra ändå då =)
Det känns som om dagen för Prickens ankomst är förutbestämd på något vis. Som att jag inte kan göra något för att påverka även om många tipsar om sätt för att starta igång det hela. Känns som att ödet när det är dags redan är skrivet. Men frågor som Är det idag? Vilken dag blir det? Vilket är det magiska datumet? Datumet som kommer att förändra mig och min sambos liv FÖR ALLTID. <3
Only God knows .. som en del uttrycker det.
Har precis sett filmen The Devil wears Prada, en på något sätt feelgood-film, även om chefen är en pina. Man får sig en tankeställare om vad som är viktigt och hur man prioriterar. Bra film det där, även om man sett den flera gånger tidigare.
Någonstans inom mig har jag ett intresse för mode och den världen, även om jag knappt kan tro det själv. Men har jobbat i klädbutik och varit den personen som ständigt hållt sig uppdaterad om vad som är det senaste, varit med på inköp av kollektioner ett år framåt och kännt att jag varit en person med modekoll. Ibland poppar det upp i mig och jag känner att jag någon gång i mitt liv skulle vilja ta upp det igen, fast samtidigt vet jag hur uttråkad jag var i det jobbet många dagar för att jag kände att jag var menad att göra något viktigare för människor än att hjälpa dem att välja rätt färg på blusen eller hjälpa dem att hitta en ny stil. Vårdyrket ger så mycket mer för mig på ett annat plan att jag inte skulle vilja byta det mot att vika tröjor. Men det är JAG. Ja, jag vet att mode är mer än att vika tröjor och ja jag kan se varför folk jobbar i den branschen, som sagt ibland poppar det upp i mig att det skulle vara kul att testa igen. Vi är alla olika och för alla passar olika saker, så är det bara. Menar inte att det ena är mer värt än det andra!
En annan "dröm" jag skulle vilja prova någon gång i livet är, skrivande. En bok vore ju det högsta målet, dock har jag inte en susning om vad den skulle handla om. Men krönika. Tänk vad roligt det vore att få skriva en krönika för någon tidning, om sina (mina) knasiga tankar och idéer om allt möjligt. Få feedback och respons, givetvis både positiv och negativ och känna att det finns folk som både tycker som en själv och tvärtemot och att man kan utvecklas på det planet. Jag är en person med mycket åsikter, ofta väldigt starka och jag är inte rädd för att yttra mig. Det stör många människor väldigt mycket, men någonstans i mig vill jag även tro att det finns de som uppskattar den sidan. Det är i alla fall jag och inget jag varken tänker eller kommer ändra på. Jag kan klart själv störa mig på mig själv ibland och tänka: för fan Linnéa håll käften!
Men då försöker jag lära mig något av situationen och hur jag ska agera en annan gång om den dyker upp igen, eller en liknande.
Jag är en grubblare och att analysera tar en stor del av mina tankegångar. Antar att det är mitt sätt att utvecklas. För det gör man hela tiden.
Himmel och pannkaka vad detta inlägget blev enormt och blandat med massa olika saker. Tror jag behövde skriva av mig lite =) Få hjärnan att arbeta.
Har en stor dröm till, den har med mitt nuvarande yrke att göra men den tar jag i ett annat inlägg någon gång. Den är större än att få skriva en egen bok. För mig i alla fall.
Drömma tror jag att man måste få göra och drömmar anser jag är det som fångar drivet i en.
Så med det säger jag god natt, sov gott och DRÖM! Det hoppas jag att jag kommer göra inatt! =)
Over and out
/Nea
söndag 2 februari 2014
Helg igen!
jisses.. trots att jag är sjukskriven och varje dag i stort sett ser likadan ut som den dagen innan så måste jag ändå säg att tiden går sjukt fort ! Brukar den aldrig göra när dagarna nästan smälter samman.
I alla fall så är min sömn fucked up! somnar oftast inte förrän 4-5 efter många om o men o upp o kissa o vända hit o vända dit, sover till 8-8,30 upp på toa sen sover/vaknar fram till ca 12,30-13,00.. småslumrar fram till 14,30 för då har ångesten över klockan tagit tag i mig så mycket att jag tvingar mig upp. Även om det känns som jag hade kunnat varva dygnen i sängen. Är konstigt trött men ändå inte liksom. Hjärnan på mig är rastlös men kroppen orkar inte mycket. Vill egentligen hitta på massa o tänker varje dag att: idag ska jag göra det o det o det.. men blir mest damsugning, tvättning, byte av sängkläder o sånt fix. Måste dock ta o tvätta av vagnen så den känns fräsch till Prickens ankomst.
Har gjort en del affärer på Tradera faktiskt. Fick hem babyvakt idag som jag ska prova imon. Nackdelen med dom som jag inte tänkte på vid budandet är att de är sånna man sätter i kontakten och inte batteridrivna, vilket gör att de inte kan va utomhus i vagnen om Pricken ska ta en tupplur där. Men men, just nu är vädret för ruggigt ändå för att jag skulle vilja ha hen ute så det löser sig =) Huvudsaken nu är att de funkar inomhus som de ska =) Budade även hem ett regnskydd till vagnen som väntas. Tycker det är bra att man kan hitta vettiga saker på nätet som andra vill göra sig av med. Visst är petig med att skicket är bra, med all rätt tycker jag. Men allt måste inte vara nytt av det man handlar. Har sparat en hel del kronor på att hitta bra saker fast i begagnat skick. Vagnen vi köpte är begagnad o i kanonskick, betalade dessutom mindre än halva priset för den!
Det är så mycket saker man behöver ändå o pengarna trillar iväg så det man kan spara på det ska man, tycker jag i alla fall. Det jag har köpt nytt är bärsele från Ergobaby samt spädbarnsinlägg till den, amningskudde och en babygunga. Plus en hel del kläder och så då, men har även fått ärvda vilket inte alls är fel då de växer så snabbt plus att många ombyten är bra =)
Kan inte fatta det samtidigt som man längtar. Snart, inom en väldigt liten framtid är vår Prick här. Vi blir en familj <3 Jag är så tacksam och lycklig över att jag får möjligheten att bilda familj och att dessutom göra det med kärleken i mitt liv, min bästa vän och min trygghet. Vi känns som ett team och som två, det är en härlig känsla. Samtidigt som vi respekterar varandras olika åsikter (tacka gud för att man har det också!) och kan mötas på halva vägen om det krävs. Ha heta diskussioner om saker, ibland vara arga på varandra men även säga till varandra hur mycket vi älskar varandra, möta varandras blickar fortfarande med en glimt och ta på varandra med ett pirr i kroppen som om det vore oupptäckt mark.
Många tankar kring framtid och att jag kommer göra allt för att få ha det såhär föralltid, har dykt upp under graviditeten. Är noga med att påpeka för min sambo att vi måste tänka på att arbeta aktivt för att få ha samma känslor kvar för varandra och få vara pojkvän/flickvän och inte bara mamma/pappa.
Min mardröm är att vi glömmer bort varandra och varför vi blev ihop och jag kommer göra allt i min makt och allt jag kan för att se till att det inte händer.
Jag har min man i mitt liv som jag vill dela det med Always and forever! =)
Nej nu rinner klockan iväg.. ska läsa mig trött och hoppas på en god sömn. Imorgon kommer en väldigt nära vän till mig som jag inte träffat på SKITLÄNGE. Det ska bli så mysigt, vi har inga problem att prata bort timmar om allt mellan himmel och jord. I Love!
Nana sött världen!
Over and out
/Nea
I alla fall så är min sömn fucked up! somnar oftast inte förrän 4-5 efter många om o men o upp o kissa o vända hit o vända dit, sover till 8-8,30 upp på toa sen sover/vaknar fram till ca 12,30-13,00.. småslumrar fram till 14,30 för då har ångesten över klockan tagit tag i mig så mycket att jag tvingar mig upp. Även om det känns som jag hade kunnat varva dygnen i sängen. Är konstigt trött men ändå inte liksom. Hjärnan på mig är rastlös men kroppen orkar inte mycket. Vill egentligen hitta på massa o tänker varje dag att: idag ska jag göra det o det o det.. men blir mest damsugning, tvättning, byte av sängkläder o sånt fix. Måste dock ta o tvätta av vagnen så den känns fräsch till Prickens ankomst.
Har gjort en del affärer på Tradera faktiskt. Fick hem babyvakt idag som jag ska prova imon. Nackdelen med dom som jag inte tänkte på vid budandet är att de är sånna man sätter i kontakten och inte batteridrivna, vilket gör att de inte kan va utomhus i vagnen om Pricken ska ta en tupplur där. Men men, just nu är vädret för ruggigt ändå för att jag skulle vilja ha hen ute så det löser sig =) Huvudsaken nu är att de funkar inomhus som de ska =) Budade även hem ett regnskydd till vagnen som väntas. Tycker det är bra att man kan hitta vettiga saker på nätet som andra vill göra sig av med. Visst är petig med att skicket är bra, med all rätt tycker jag. Men allt måste inte vara nytt av det man handlar. Har sparat en hel del kronor på att hitta bra saker fast i begagnat skick. Vagnen vi köpte är begagnad o i kanonskick, betalade dessutom mindre än halva priset för den!
Det är så mycket saker man behöver ändå o pengarna trillar iväg så det man kan spara på det ska man, tycker jag i alla fall. Det jag har köpt nytt är bärsele från Ergobaby samt spädbarnsinlägg till den, amningskudde och en babygunga. Plus en hel del kläder och så då, men har även fått ärvda vilket inte alls är fel då de växer så snabbt plus att många ombyten är bra =)
Kan inte fatta det samtidigt som man längtar. Snart, inom en väldigt liten framtid är vår Prick här. Vi blir en familj <3 Jag är så tacksam och lycklig över att jag får möjligheten att bilda familj och att dessutom göra det med kärleken i mitt liv, min bästa vän och min trygghet. Vi känns som ett team och som två, det är en härlig känsla. Samtidigt som vi respekterar varandras olika åsikter (tacka gud för att man har det också!) och kan mötas på halva vägen om det krävs. Ha heta diskussioner om saker, ibland vara arga på varandra men även säga till varandra hur mycket vi älskar varandra, möta varandras blickar fortfarande med en glimt och ta på varandra med ett pirr i kroppen som om det vore oupptäckt mark.
Många tankar kring framtid och att jag kommer göra allt för att få ha det såhär föralltid, har dykt upp under graviditeten. Är noga med att påpeka för min sambo att vi måste tänka på att arbeta aktivt för att få ha samma känslor kvar för varandra och få vara pojkvän/flickvän och inte bara mamma/pappa.
Min mardröm är att vi glömmer bort varandra och varför vi blev ihop och jag kommer göra allt i min makt och allt jag kan för att se till att det inte händer.
Jag har min man i mitt liv som jag vill dela det med Always and forever! =)
Nej nu rinner klockan iväg.. ska läsa mig trött och hoppas på en god sömn. Imorgon kommer en väldigt nära vän till mig som jag inte träffat på SKITLÄNGE. Det ska bli så mysigt, vi har inga problem att prata bort timmar om allt mellan himmel och jord. I Love!
Nana sött världen!
Over and out
/Nea
söndag 26 januari 2014
Helgen som gått
Nu är det söndag och helgens takt har gått i raketfart känns det som. Mamma, pappa, Fabian och mormor kom hit igår efter lunch och skulle sova här till idag för mys samt hjälpa mig med att få i ordning tvättstugan som hittills kallats för kaosrummet. Även julklappen från mamma och pappa dvs en kristallkrona har fått sin plats där det var tänkt, i uterummet. Så nöjd! :D
Känns som ett ton betong lyfts från mina axlar nu när tvättstugan är redo för bebis ankomst. Nu har vi ett fräscht ställe där vi kan byta blöja sköta om på hen :)
J stod för matlagningen med hjälp av min lillebror som hackade allt som skulle vara i köttfärssåsen då det blev det med spaghetti. J gör en suveränt god köttfärsås och den uppskattades av alla som åt den igår, kul! Till det blev det en god sallad och nåt glas vin till de som ville.
En titt på Stjärnorna på Slottet efter maten sen tittade vi på filmen Frost. Dock till de flestas besvikelse då den inte alls var som någon av oss trodde. Alla kände på julafton när vi såg snutten av den att DEN MÅSTE VI SE och trodde att den skulle vara i stil med Ice Age. Det var den då rakt inte. En musikalfilm (inget fel med det) med en handling som kändes lite platt, i alla fall enligt mig.
Nej besvikelse i filmform.
Vi hade dock godis och chips som förgyllde myset och filmstunden.. hehe :D
Trötta efter filmen blev det sängen för oss och en härlig dag var till ända.
Idag när vi vaknade (efter på tok för lite sömn för min del) åkte jag bort till macken och skulle handla nybakta frallor. Var några torra trötta frallor som stirrade på mig så jag frågade om biträdet hade fler på G, det hade hon inte men jag kunde få köpa frusna och "baka" de i ugnen hemma. Jisses vad nice !
Så i fortsättningen ska jag göra så. Där fanns alla möjliga sorter och jag kunde välja och vraka bäst jag tyade, vilket jag gjorde hehe.
Hem och in i ugnen med dom, så ja det blev verkligen bokstavligt talat nybakta frallor, varma och goda. :)
Lite fix o trix till sedan begav de sig hem till Blekinge igen.
Kan inte med ord beskriva min tacksamhet över all hjälp vi fått i helgen för när jag plockade undan julsakerna, som normalt sett inte kräver allt för mycket av en person, så var jag helt slut. Gick därefter in i kaosrummet som det var då och höll på att börja lipa av frustration när jag insåg: Hur i hela friden ska jag orka göra i ordning här om städa undan julsaker tar all min kraft?
Så ja.. att jag känner enorm tacksamhet för hjälpen är ingen underdrift!
Nu ska jag ta ett varmt bad och titta på film tänkte jag :)
Ha en fortsatt fin söndag och en bra start på en ny vecka imorgon!
Over and out!
/Nea
Känns som ett ton betong lyfts från mina axlar nu när tvättstugan är redo för bebis ankomst. Nu har vi ett fräscht ställe där vi kan byta blöja sköta om på hen :)
J stod för matlagningen med hjälp av min lillebror som hackade allt som skulle vara i köttfärssåsen då det blev det med spaghetti. J gör en suveränt god köttfärsås och den uppskattades av alla som åt den igår, kul! Till det blev det en god sallad och nåt glas vin till de som ville.
En titt på Stjärnorna på Slottet efter maten sen tittade vi på filmen Frost. Dock till de flestas besvikelse då den inte alls var som någon av oss trodde. Alla kände på julafton när vi såg snutten av den att DEN MÅSTE VI SE och trodde att den skulle vara i stil med Ice Age. Det var den då rakt inte. En musikalfilm (inget fel med det) med en handling som kändes lite platt, i alla fall enligt mig.
Nej besvikelse i filmform.
Vi hade dock godis och chips som förgyllde myset och filmstunden.. hehe :D
Trötta efter filmen blev det sängen för oss och en härlig dag var till ända.
Idag när vi vaknade (efter på tok för lite sömn för min del) åkte jag bort till macken och skulle handla nybakta frallor. Var några torra trötta frallor som stirrade på mig så jag frågade om biträdet hade fler på G, det hade hon inte men jag kunde få köpa frusna och "baka" de i ugnen hemma. Jisses vad nice !
Så i fortsättningen ska jag göra så. Där fanns alla möjliga sorter och jag kunde välja och vraka bäst jag tyade, vilket jag gjorde hehe.
Hem och in i ugnen med dom, så ja det blev verkligen bokstavligt talat nybakta frallor, varma och goda. :)
Lite fix o trix till sedan begav de sig hem till Blekinge igen.
Kan inte med ord beskriva min tacksamhet över all hjälp vi fått i helgen för när jag plockade undan julsakerna, som normalt sett inte kräver allt för mycket av en person, så var jag helt slut. Gick därefter in i kaosrummet som det var då och höll på att börja lipa av frustration när jag insåg: Hur i hela friden ska jag orka göra i ordning här om städa undan julsaker tar all min kraft?
Så ja.. att jag känner enorm tacksamhet för hjälpen är ingen underdrift!
Nu ska jag ta ett varmt bad och titta på film tänkte jag :)
Ha en fortsatt fin söndag och en bra start på en ny vecka imorgon!
Over and out!
/Nea
lördag 25 januari 2014
Fredag/Lördag
Upp i tid trots för lite sömn egentligen. Men ett måste för dagen så efter lite snooze gick det bra =) Mötte min man på Ica Maxi för handling inför helgen sedan blev det gofrukost hemma.
Skulle hälsa på två kompisar idag, en av dem som nyligen fått en liten gosse. Men tröttheten hade makten över henne idag så det har skjutits på framtiden, dock kunde min andra vän så när frukosten landat och jag plockat lite i hemmet så begav jag mig mot Hholm.
Tiden säger alltid bara poff när vi umgås. Pladder pladder pladder (idag väldigt mycket bar, uppfostran etc.) men det är såå naturligt att umgås med henne. Min fina H, som den storasyster jag inte har =)
Hon hade packat en påse till mig och pricken med saker vi får låna, bl a kläder till Pricken och en bröstpump till mig ! =D Vill verkligen försöka undvika mjölkstockning som är ännu lättare att få nu när det är kallt. Sedan tycker jag det är bra att man kan pumpa ut och frysa in så att min sambo kan mata om jag inte är hemma av någon anledning. En mamma måste ju få paus o egentid ibland fast att hon ammar. En bunt med tidningar fick jag också med mig, så det ska jag dyka ner i nu innan jag sluter mina blå.
Skulle städa och baka ikväll också. Det blev bakning, fastlagsbullar! Första gången jag testar det och de blev lyckade =) Fick en bakmaskin av min sambo i julklapp och den används flitigt och kommer göras framöver. ÄLSKAR DEN! Baka blir liksom inte jobbigt för fem öre när man slipper knåda som en gnu så svetten lackar =) Dessutom är den såå fin så den står framme på en av bänkarna 24 i 7. Den är ljusrosa, en av mina favoritfärger.
Imorgon kommer Mamma, Pappa, Lillebror och Mormor hit för övernattning och gott umgänge, därav semlebaket så hoppas de blev bra så de går o bjuda bort =) Vi ska även göra lite nytta imorgon, jag, mamma och mormor ska gå bananas på tvättstugan och tillreda en fräsch tvättstuga/skötrum för Pricken. Jag har inte orken eller kraften att göra det själv så de är så söta o snälla och hjälper mig. Skönt! =) Ser fram emot morgondagen så tror jag kryper till kojs nu så går det fortare tills de är här.
Hoppas alla där ute har och har haft en fin fredag!
Over and out!
/Nea
Skulle hälsa på två kompisar idag, en av dem som nyligen fått en liten gosse. Men tröttheten hade makten över henne idag så det har skjutits på framtiden, dock kunde min andra vän så när frukosten landat och jag plockat lite i hemmet så begav jag mig mot Hholm.
Tiden säger alltid bara poff när vi umgås. Pladder pladder pladder (idag väldigt mycket bar, uppfostran etc.) men det är såå naturligt att umgås med henne. Min fina H, som den storasyster jag inte har =)
Hon hade packat en påse till mig och pricken med saker vi får låna, bl a kläder till Pricken och en bröstpump till mig ! =D Vill verkligen försöka undvika mjölkstockning som är ännu lättare att få nu när det är kallt. Sedan tycker jag det är bra att man kan pumpa ut och frysa in så att min sambo kan mata om jag inte är hemma av någon anledning. En mamma måste ju få paus o egentid ibland fast att hon ammar. En bunt med tidningar fick jag också med mig, så det ska jag dyka ner i nu innan jag sluter mina blå.
Skulle städa och baka ikväll också. Det blev bakning, fastlagsbullar! Första gången jag testar det och de blev lyckade =) Fick en bakmaskin av min sambo i julklapp och den används flitigt och kommer göras framöver. ÄLSKAR DEN! Baka blir liksom inte jobbigt för fem öre när man slipper knåda som en gnu så svetten lackar =) Dessutom är den såå fin så den står framme på en av bänkarna 24 i 7. Den är ljusrosa, en av mina favoritfärger.
Imorgon kommer Mamma, Pappa, Lillebror och Mormor hit för övernattning och gott umgänge, därav semlebaket så hoppas de blev bra så de går o bjuda bort =) Vi ska även göra lite nytta imorgon, jag, mamma och mormor ska gå bananas på tvättstugan och tillreda en fräsch tvättstuga/skötrum för Pricken. Jag har inte orken eller kraften att göra det själv så de är så söta o snälla och hjälper mig. Skönt! =) Ser fram emot morgondagen så tror jag kryper till kojs nu så går det fortare tills de är här.
Hoppas alla där ute har och har haft en fin fredag!
Over and out!
/Nea
onsdag 22 januari 2014
Idag
är det onsdag och jag har inte gjort för mycket hittills. Ska inom några minuter börja på kvällskäket som blir fisksoppa med vitlöksbröd. En klasskompis fr sjuksköterskeklassen kommer och hälsar på vilket ska bli jädrans trevligt ! =) En till skulle också kommit men hon har tyvärr åkt på flunsan me feber och skit så hon får stanna hemma och krya på sig!
Skulle gjort mer enligt mina planer när klockan kommit till vad den är nu, men försöker (trots ångest) att ta en sak i taget och inte känna stress utan lyssna på kroppen vad den orkar med och i vilket tempo.
Igår var jag lite mer effektiv, är säkert ingenting för er som inte är gravida, men för mig där byta sängkläder är som ett träningspass så krävs det inte så mycket just nu för att jag ska bli ASTRÖTT. I alla fall igår var jag på sorterade jag ut kartonger och var på tippen och slängde, handlade, gjorde dansk fläskstek med sås, pära och rödkål samt tvättade två maskiner tvätt. Kan inte hjälpa det men jag somnar mycket godare på kvällen när jag vet att någon nytta blivit gjord.
Idag skulle jag dammsugit och börjat med maten tidigare, men sitter här :P Vet att Issa som hon heter som kommer inte är knusslig och inte förväntar sig maten serverad prick när hon kommer innanför dörren så det är en skön känsla :)
Jag ser ju att det är personer som läser det jag skriver jag och vill gärna veta vilka ni är? Ni läser sen av de mest nyfikna människorna på jordens blogg så snälla ge er till känna? Kön, ålder, sysselsättning, skriv vad ni vill o känner ! :)
Dessutom tips inför förlossning, vad som ska va i BB-väskan (som ännu inte är packad) m.m. tar jag tacksamt emot !
Nä fisksoppa näst!
Ha en fin kväll !
Over and out!
/Nea
Skulle gjort mer enligt mina planer när klockan kommit till vad den är nu, men försöker (trots ångest) att ta en sak i taget och inte känna stress utan lyssna på kroppen vad den orkar med och i vilket tempo.
Igår var jag lite mer effektiv, är säkert ingenting för er som inte är gravida, men för mig där byta sängkläder är som ett träningspass så krävs det inte så mycket just nu för att jag ska bli ASTRÖTT. I alla fall igår var jag på sorterade jag ut kartonger och var på tippen och slängde, handlade, gjorde dansk fläskstek med sås, pära och rödkål samt tvättade två maskiner tvätt. Kan inte hjälpa det men jag somnar mycket godare på kvällen när jag vet att någon nytta blivit gjord.
Idag skulle jag dammsugit och börjat med maten tidigare, men sitter här :P Vet att Issa som hon heter som kommer inte är knusslig och inte förväntar sig maten serverad prick när hon kommer innanför dörren så det är en skön känsla :)
Jag ser ju att det är personer som läser det jag skriver jag och vill gärna veta vilka ni är? Ni läser sen av de mest nyfikna människorna på jordens blogg så snälla ge er till känna? Kön, ålder, sysselsättning, skriv vad ni vill o känner ! :)
Dessutom tips inför förlossning, vad som ska va i BB-väskan (som ännu inte är packad) m.m. tar jag tacksamt emot !
Nä fisksoppa näst!
Ha en fin kväll !
Over and out!
/Nea
måndag 20 januari 2014
Besök hos BM.
Igår var dagen utan förvärkar... skönt, hade en helt annan energi i kroppen. MEN idag, vaknade vid 7,30 ca av att "mensvärken" var tillbaka. Upp o pinka, kanske det skulle släppa? men icke !
Gick o la mig igen för att försöka sova men efter ett antal rullningar i sängen va det bara att upp o ta två Panodil o i säng igen. Dröjde dock länge innan jag lyckades somna om, typ lagom till klockan ringde. Varför är det oftast så? Att man sover som bäst när alarmet tjuter o man bara vill ta telefonjäveln o slänga hårt i väggen?
I alla fall, va bara till o upp på med kläderna o iväg till dagens besök hos barnmorskan. Inte varit där nu på ca 2veckor. Hon mätte som vanligt magen, kände och tyckte att den sjunkit. Fick lämna urinprov för o se så det stod rätt till men även för en urinodling (som jag begärt) för att se så att det inte finns någon GBS-bakterie. Fick det till mig från en vän att jag skulle kräva det då komplikationerna om man har det kan i värsta fall leda till bebis död eller hjärninflammation m.m. Då är en urinodling en "lätt" åtgärd för att få svar, för visar det sig att man har det så får man antibiotika när förlossningen sätter igång. Har läst att ca 30% har det någon gång under graviditeten och har man haft det vid en graviditet är det stor risk att man har det om man blir gravid igen. Jag tycker inte det är värt o chansa utan får se vad urinprovet visar. Hoppas inget! =)
Lämnade även mitt 3e o sista blodprov då min blodgrupp är negativ, vilket betyder att de måste se så att jag inte bildar antikroppar som gör att jag inte kan få mer barn efter detta. Í så fall får jag en spruta när jag gått igenom förlossningen och även bebisen. Det löser sig! =)
Barnmorskan ansåg för övrigt att magen inte växt tillräckligt så har fått en tid för ett extra ultraljud för att se mer exakt om det är så eller om det beror på att magen sjunkit. Känns bra att hon är noga.
Just nu sitter jag i soffan, trött som ett as. Ska ringa syster en sväng sen blir det vila. Ska även försöka tvätta av barnvagnen idag tänkte jag. En sak i taget =)
Btw vilket skitväder, blåser o massa snö här där vi bor. Nej det får gärna försvinna, skulle varit snö till jul men det kom ju inget så nu kan det va! =)
Ovet and out!
/Nea
Gick o la mig igen för att försöka sova men efter ett antal rullningar i sängen va det bara att upp o ta två Panodil o i säng igen. Dröjde dock länge innan jag lyckades somna om, typ lagom till klockan ringde. Varför är det oftast så? Att man sover som bäst när alarmet tjuter o man bara vill ta telefonjäveln o slänga hårt i väggen?
I alla fall, va bara till o upp på med kläderna o iväg till dagens besök hos barnmorskan. Inte varit där nu på ca 2veckor. Hon mätte som vanligt magen, kände och tyckte att den sjunkit. Fick lämna urinprov för o se så det stod rätt till men även för en urinodling (som jag begärt) för att se så att det inte finns någon GBS-bakterie. Fick det till mig från en vän att jag skulle kräva det då komplikationerna om man har det kan i värsta fall leda till bebis död eller hjärninflammation m.m. Då är en urinodling en "lätt" åtgärd för att få svar, för visar det sig att man har det så får man antibiotika när förlossningen sätter igång. Har läst att ca 30% har det någon gång under graviditeten och har man haft det vid en graviditet är det stor risk att man har det om man blir gravid igen. Jag tycker inte det är värt o chansa utan får se vad urinprovet visar. Hoppas inget! =)
Lämnade även mitt 3e o sista blodprov då min blodgrupp är negativ, vilket betyder att de måste se så att jag inte bildar antikroppar som gör att jag inte kan få mer barn efter detta. Í så fall får jag en spruta när jag gått igenom förlossningen och även bebisen. Det löser sig! =)
Barnmorskan ansåg för övrigt att magen inte växt tillräckligt så har fått en tid för ett extra ultraljud för att se mer exakt om det är så eller om det beror på att magen sjunkit. Känns bra att hon är noga.
Just nu sitter jag i soffan, trött som ett as. Ska ringa syster en sväng sen blir det vila. Ska även försöka tvätta av barnvagnen idag tänkte jag. En sak i taget =)
Btw vilket skitväder, blåser o massa snö här där vi bor. Nej det får gärna försvinna, skulle varit snö till jul men det kom ju inget så nu kan det va! =)
Ovet and out!
/Nea
söndag 19 januari 2014
Förvärkar..
är tydligen svaret på vad jag trott va inbillning när jag imorse vaknade med menssmärts-liknande känningar i mage och lite bak i ryggen. Som för övrigt inte gick över och jag trodde det va en fis på tvären eller att jag inte kissat på några timmar eftersom jag sovit :P
Frågade en bekant hur förvärkar ter sig och beskrev mina känningar under dagen, då jag även haft ett väldigt tryck neråt, typ "mensöm" i magen mellan de topparna när det känns mest samt öm eller vad man ska säg på insida lår. Känns även som jag ska kissa på mig fast jag nyss varit på toa och sammandragningarna har ändrat karaktär, mer intensiva, mer annan form på magen och mycket mer påtagliga. Japp, förvärkar uppenbarligen! :)
Har en vän som nyss fått en pojk och hon hade massa förvärkar, jag hade då bara haft mycket sammandragningar men ingen smärta alls och har tänkt och funderat på hur jag ska veta skillnaden. Nu vet jag. Har dock sedan mensens debut levt med fruktansvärda menssmärtor så förväntade mig att de skulle vara betydligt starkare och göra mycket mer ont. MEN antar att jag har att vänta hehe :)
Rörelsemönstret på Pricken (arbetsnamnet) har förändrats lite vissa dagar också, tycker att hen rör sig mindre på de tider som hen tidigare gjort. Härom kvällen blev jag riktigt orolig då jag inte kunde minnas när jag kännt Pricken röra sig sist och trots mina buffningar på magen inte fick någon respons alls nästan mer än en ytte pytte lite puff. Hicka brukar hen göra också så fort jag ligger ner och drar upp benen mot mage, men ingenting den gången. Var nästan mitt i natten då och tänkte att jag avvaktar till dagen efter men sen kände jag Pricken röra sig mer o mer och har nu avvaktat eftersom jag tycker det har ökat mer till som tidigare.
Fick till mig att jag kanske skulle ringa förlossningen och rådfråga angående förvärkarna och så, men avvaktar med det också, tror inte alls det är så nära. Ska till barnmorskan på måndag (har jag för mig) så tänkte vänta tills dess och pratar med henne. Om inget förändras åt riktning: mer ont, eller så förstås :)
Är lite orolig dock att jag kommer vänta för länge med att kontakta förlossningen eftersom jag som tidigare nämnt levt med väldigt hög menssmärta. Men kan ju va så att värkar känns helt annorlunda och jag kanske inte tål så mycket alls när det väl sätter igång :) Återstår att se!
Är det någon där ute som vill dela med sig av sina värkerfarenheter så shoot!
Samt, någon som vet hur lång tid innan förlossning man kan ha förvärkar ?!
Nej nu blir det sängen, sovit såå hackigt senaste dygnet.
Natti!
Over and out!
/Nea
Frågade en bekant hur förvärkar ter sig och beskrev mina känningar under dagen, då jag även haft ett väldigt tryck neråt, typ "mensöm" i magen mellan de topparna när det känns mest samt öm eller vad man ska säg på insida lår. Känns även som jag ska kissa på mig fast jag nyss varit på toa och sammandragningarna har ändrat karaktär, mer intensiva, mer annan form på magen och mycket mer påtagliga. Japp, förvärkar uppenbarligen! :)
Har en vän som nyss fått en pojk och hon hade massa förvärkar, jag hade då bara haft mycket sammandragningar men ingen smärta alls och har tänkt och funderat på hur jag ska veta skillnaden. Nu vet jag. Har dock sedan mensens debut levt med fruktansvärda menssmärtor så förväntade mig att de skulle vara betydligt starkare och göra mycket mer ont. MEN antar att jag har att vänta hehe :)
Rörelsemönstret på Pricken (arbetsnamnet) har förändrats lite vissa dagar också, tycker att hen rör sig mindre på de tider som hen tidigare gjort. Härom kvällen blev jag riktigt orolig då jag inte kunde minnas när jag kännt Pricken röra sig sist och trots mina buffningar på magen inte fick någon respons alls nästan mer än en ytte pytte lite puff. Hicka brukar hen göra också så fort jag ligger ner och drar upp benen mot mage, men ingenting den gången. Var nästan mitt i natten då och tänkte att jag avvaktar till dagen efter men sen kände jag Pricken röra sig mer o mer och har nu avvaktat eftersom jag tycker det har ökat mer till som tidigare.
Fick till mig att jag kanske skulle ringa förlossningen och rådfråga angående förvärkarna och så, men avvaktar med det också, tror inte alls det är så nära. Ska till barnmorskan på måndag (har jag för mig) så tänkte vänta tills dess och pratar med henne. Om inget förändras åt riktning: mer ont, eller så förstås :)
Är lite orolig dock att jag kommer vänta för länge med att kontakta förlossningen eftersom jag som tidigare nämnt levt med väldigt hög menssmärta. Men kan ju va så att värkar känns helt annorlunda och jag kanske inte tål så mycket alls när det väl sätter igång :) Återstår att se!
Är det någon där ute som vill dela med sig av sina värkerfarenheter så shoot!
Samt, någon som vet hur lång tid innan förlossning man kan ha förvärkar ?!
Nej nu blir det sängen, sovit såå hackigt senaste dygnet.
Natti!
Over and out!
/Nea
fredag 17 januari 2014
Back!
Jaha då såg jag att jag inte skrivit här på ... evighetens evighet och har ju hänt en del sedan sist :)
Trodde inte det var någon som läste, men har fått till mig motsatsen och enligt statistiken så är det ju i alla fall några som kikar in här.
Har tänkt ett tag att jag ska skriva något, men jag kan inte göra det på beställning och vill inte skriva strunt bara för att få text på en sida.
Så..here we go!
Sist jag skrev var i augusti, då var jag sjukskriven pga mitt illamående som graviditeten gav mig. Jag började jobba 50% efter ett tag sedan 100%. Den 1okt började jag ett nytt jobb på ett annat, lite mindre sjukhus. En helt ny avdelning med andra rutiner och sätt att vårda blev min vardag. Tufft i början för jag var van vid ett sätt, men kom in i det ganska fort, förmodligen mycket på grund av att jag hade min sista sjukhuspraktik på den avdelningen så jag kände ju till en hel del sedan innan.
Foglossning började göra sig till känna och jag förberedde min chef på att jag skulle ansöka om graviditetspenning från och med det datumet jag hade rätt till vilket var i december.
Min chef såg dock inte riktigt lika på det hela utan ansåg att en omplacering vore det bästa, för en administrativ tjänst som en annan person hade i dagens läge. Inte 100% utan skulle ändå få ansöka om graviditetspenning till viss del. Jag blev först paff, även så mina kollegor då ingen av oss tidigare varit med om att inte få en beviljad grav.penning. Men sen samtidigt tänkte jag att jag ska inte ta ut något i förskott utan tiden får utvisa hur det blir. Massa andra omständigheter som gjorde att både jag och mina kollegor tyckte beslutet från chefen var märkligt och betydligt mer omständigt MEN som sagt, inte ta ut något i förskott :)
Tiden gick och min foglossning blev bara värre och värre, jag hade som mål att i alla fall försöka jobba fullt tills den 1dec, ville inte "ge upp" i första taget, även om mina kollegor dagligen frågade hur länge till jag skulle jobba egentligen !? Arbetsuppgifterna blev tyngre och tyngre för min del och vissa till och med omöjliga för min del att utföra. Jag började sakta inse att en omplacering inte skulle kunna vara aktuell och att mitt jobb samt mina kollegor drabbades mer och mer för varje arbetspass som gick. Panodilen var till slut min räddning för att överhuvudtaget få någon sömn och ibland när jag skulle utföra något grimaserade jag eller stönade till av smärta utan att jag kunde rå för det och patienterna tittade förundrat på mig och undrade ju självklart vad som var fel?! Fick förklara som det var och de flesta hade god förståelse, så även mina kollegor. Sedan finns det alltid dem som INTE har någon förståelse, utan som hellre kör mer med den gravida och kommer med kommentarer och gliringar för att sänka en. Helst en kommentar jag fick av en kollega gjorde mig både arg och ledsen eftersom jag försökte så gott jag kunde och varje pass var som att bestiga berg. "Du som inte gör något kan ju springa", var vad jag fick höra när en patient andra sidan korridoren larmade.
Inte gör någonting?! Hon skulle bara veta. Hon skickade även in mig till en av de patienterna som var tyngst och mest svårförflyttad och skadeglädjen i hennes ögon lyste...tyvärr.
Jag kunde inte riktigt förstå heller varför min mage blev stenhård fler antal gånger och längre stunder under arbetspassen, samt att det ibland kändes som om bebisen skulle komma ut för jag fick ett väldigt tryck neråt. Det vet jag varför....nu!
Men en eloge vill jag ge till alla mina kollegor som "stod ut med mig" och mitt pustande o frustande :)
Hade en tid bokad till läkaren så tänkte innan dess gör jag ingenting. Den 18e dec var dagen. Dagen kom och min chef frågade mig samma dag hur jag mådde. Inte bra blev mitt svar, då jag trots ledighet under helgen hade sådan smärta att när jag gick så såg jag ut som om jag vore besläktad med pingvinerna. Sa till chefen som det var att jag hade en läkartid samma dag och att en sjukskrivning förmodligen inte var långt borta (Tyvärr klart, vem fan vill sjukskrivas ?!). Chefen påpekade att jag skulle ta upp kommande omplacering som ett alternativ, jag sa att det nog inte skulle kunna bli aktuellt eftersom sitta längre stunder inte gjorde smärtan mindre utan snarare tvärtom, men att jag skulle nämna det klart.
Kom till läkaren vaggandes, hon tittade på mig och jag såg att hon gjorde en bedömning redan där och då. Jag berättade om min foglossning, hon böjde och tryckte och gick igenom mig och jag fick domen: SVÅR FOGLOSSNING ! Jisses jag som trodde det var normal. Fick veta att det var det då rakt inte och läkaren brukade sjukskriva de med betydligt mindre smärta, så det var ingen snack om saken. Jag skulle inte jobba ett enda pass till. Fick veta att varför min mage var hård största delarna av arbetspassen samt det trycket jag kände, berodde på att det var för hög belastning för vad min kropp orkade med egentligen. På frågan om smärtstillande och jag svarade: Panodil, kontrade hon med - du ska ha Citodon, i alla fall till natten för du måste få sova och du får ta högst 8st/dygn. Citodon?!? Jissus i min lilla hatt, det är ett narkotikaklassat preparat med hög risk för beroendeframkallning. Men för min del va det bara att tacka och ta emot, det insåg jag eftersom det inte är något som skrivs ut så lättvindigt.
Så sjukskrivning blev det från och med dagen efter och till sista dagen av mitt vikariat som är den 31e januari och därefter är det inte många dagar tills vår prick är beräknad att komma :).
Sedan jag blivit sjukskriven har/är jag med min sambo mkt i hans jobb då det fungerar jättebra. Jag får tillgång till vardagslyx som innebär att bo på hotell och slappa och äta gott, vilket var typ det läkaren ordinerade (vila och Citodon). Medans min sambo kan jobba och samtidigt få sällskap på sina resor. Bra kombo! Vi får massor av tid tillsammans, tid vi aldrig kommer få igen på samma sätt, i alla fall inte på flera år, så vi försöker verkligen ta vara på möjligheten.
Jag blir tjockare och tjockare och varje dag är en dag närmre att vi får möta Pricken. :D
Detta är väl i stort sett det som hänt sedan sist jag skrev. Blev ett betydligt längre inlägg än tänkt haha. Skriver snart igen om mina tankar och så kring att vara gravid och vänta på något som kommer förändra ens liv för alltid. Men för idag får det vara nog! :)
Hoppas de som kikar in här får en mysig fredag! Det ska jag ha :)
Over and out!
Nea
Trodde inte det var någon som läste, men har fått till mig motsatsen och enligt statistiken så är det ju i alla fall några som kikar in här.
Har tänkt ett tag att jag ska skriva något, men jag kan inte göra det på beställning och vill inte skriva strunt bara för att få text på en sida.
Så..here we go!
Sist jag skrev var i augusti, då var jag sjukskriven pga mitt illamående som graviditeten gav mig. Jag började jobba 50% efter ett tag sedan 100%. Den 1okt började jag ett nytt jobb på ett annat, lite mindre sjukhus. En helt ny avdelning med andra rutiner och sätt att vårda blev min vardag. Tufft i början för jag var van vid ett sätt, men kom in i det ganska fort, förmodligen mycket på grund av att jag hade min sista sjukhuspraktik på den avdelningen så jag kände ju till en hel del sedan innan.
Foglossning började göra sig till känna och jag förberedde min chef på att jag skulle ansöka om graviditetspenning från och med det datumet jag hade rätt till vilket var i december.
Min chef såg dock inte riktigt lika på det hela utan ansåg att en omplacering vore det bästa, för en administrativ tjänst som en annan person hade i dagens läge. Inte 100% utan skulle ändå få ansöka om graviditetspenning till viss del. Jag blev först paff, även så mina kollegor då ingen av oss tidigare varit med om att inte få en beviljad grav.penning. Men sen samtidigt tänkte jag att jag ska inte ta ut något i förskott utan tiden får utvisa hur det blir. Massa andra omständigheter som gjorde att både jag och mina kollegor tyckte beslutet från chefen var märkligt och betydligt mer omständigt MEN som sagt, inte ta ut något i förskott :)
Tiden gick och min foglossning blev bara värre och värre, jag hade som mål att i alla fall försöka jobba fullt tills den 1dec, ville inte "ge upp" i första taget, även om mina kollegor dagligen frågade hur länge till jag skulle jobba egentligen !? Arbetsuppgifterna blev tyngre och tyngre för min del och vissa till och med omöjliga för min del att utföra. Jag började sakta inse att en omplacering inte skulle kunna vara aktuell och att mitt jobb samt mina kollegor drabbades mer och mer för varje arbetspass som gick. Panodilen var till slut min räddning för att överhuvudtaget få någon sömn och ibland när jag skulle utföra något grimaserade jag eller stönade till av smärta utan att jag kunde rå för det och patienterna tittade förundrat på mig och undrade ju självklart vad som var fel?! Fick förklara som det var och de flesta hade god förståelse, så även mina kollegor. Sedan finns det alltid dem som INTE har någon förståelse, utan som hellre kör mer med den gravida och kommer med kommentarer och gliringar för att sänka en. Helst en kommentar jag fick av en kollega gjorde mig både arg och ledsen eftersom jag försökte så gott jag kunde och varje pass var som att bestiga berg. "Du som inte gör något kan ju springa", var vad jag fick höra när en patient andra sidan korridoren larmade.
Inte gör någonting?! Hon skulle bara veta. Hon skickade även in mig till en av de patienterna som var tyngst och mest svårförflyttad och skadeglädjen i hennes ögon lyste...tyvärr.
Jag kunde inte riktigt förstå heller varför min mage blev stenhård fler antal gånger och längre stunder under arbetspassen, samt att det ibland kändes som om bebisen skulle komma ut för jag fick ett väldigt tryck neråt. Det vet jag varför....nu!
Men en eloge vill jag ge till alla mina kollegor som "stod ut med mig" och mitt pustande o frustande :)
Hade en tid bokad till läkaren så tänkte innan dess gör jag ingenting. Den 18e dec var dagen. Dagen kom och min chef frågade mig samma dag hur jag mådde. Inte bra blev mitt svar, då jag trots ledighet under helgen hade sådan smärta att när jag gick så såg jag ut som om jag vore besläktad med pingvinerna. Sa till chefen som det var att jag hade en läkartid samma dag och att en sjukskrivning förmodligen inte var långt borta (Tyvärr klart, vem fan vill sjukskrivas ?!). Chefen påpekade att jag skulle ta upp kommande omplacering som ett alternativ, jag sa att det nog inte skulle kunna bli aktuellt eftersom sitta längre stunder inte gjorde smärtan mindre utan snarare tvärtom, men att jag skulle nämna det klart.
Kom till läkaren vaggandes, hon tittade på mig och jag såg att hon gjorde en bedömning redan där och då. Jag berättade om min foglossning, hon böjde och tryckte och gick igenom mig och jag fick domen: SVÅR FOGLOSSNING ! Jisses jag som trodde det var normal. Fick veta att det var det då rakt inte och läkaren brukade sjukskriva de med betydligt mindre smärta, så det var ingen snack om saken. Jag skulle inte jobba ett enda pass till. Fick veta att varför min mage var hård största delarna av arbetspassen samt det trycket jag kände, berodde på att det var för hög belastning för vad min kropp orkade med egentligen. På frågan om smärtstillande och jag svarade: Panodil, kontrade hon med - du ska ha Citodon, i alla fall till natten för du måste få sova och du får ta högst 8st/dygn. Citodon?!? Jissus i min lilla hatt, det är ett narkotikaklassat preparat med hög risk för beroendeframkallning. Men för min del va det bara att tacka och ta emot, det insåg jag eftersom det inte är något som skrivs ut så lättvindigt.
Så sjukskrivning blev det från och med dagen efter och till sista dagen av mitt vikariat som är den 31e januari och därefter är det inte många dagar tills vår prick är beräknad att komma :).
Sedan jag blivit sjukskriven har/är jag med min sambo mkt i hans jobb då det fungerar jättebra. Jag får tillgång till vardagslyx som innebär att bo på hotell och slappa och äta gott, vilket var typ det läkaren ordinerade (vila och Citodon). Medans min sambo kan jobba och samtidigt få sällskap på sina resor. Bra kombo! Vi får massor av tid tillsammans, tid vi aldrig kommer få igen på samma sätt, i alla fall inte på flera år, så vi försöker verkligen ta vara på möjligheten.
Jag blir tjockare och tjockare och varje dag är en dag närmre att vi får möta Pricken. :D
Detta är väl i stort sett det som hänt sedan sist jag skrev. Blev ett betydligt längre inlägg än tänkt haha. Skriver snart igen om mina tankar och så kring att vara gravid och vänta på något som kommer förändra ens liv för alltid. Men för idag får det vara nog! :)
Hoppas de som kikar in här får en mysig fredag! Det ska jag ha :)
Over and out!
Nea
Ett halsband jag beställde där man fick gravera in vad man ville :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)