"Är inte alla människor askar inuti askar; ryska dockor; komplexa labyrinter av känslor, tankar och beteenden som ofta förefaller sakna varje tillstymmelse till logiskt mönster eller rimlig förklaring?"
Så står det i den boken jag läser just nu. När jag såg det tyckte jag det var en sådan självklar beskrivning på hur vi är utan att veta varför.
För visst är det så? Ibland gör man, känner saker eller tycker någonting.. men du har absolut ingen aning om varför det är så ? Hur förklarar man ett beteende eller en känsla när man inte har någon förklaring?
Eller är det bara en försvarsmekanism för oss? Ifall någon inte skulle förstå och om den egentliga förklaringen kom fram..
Det är säkert olika beroende på situation tror jag. En del människor använder nog frasen -jag vet inte varför, det bara är så ? och missbrukar den lika ofta som en mytoman ljuger. MEN då får det stå för dem.. Känner man en människa riktigt på insidan så vet du när det finns en förklaring och när svaret endast är: Jag vet inte..
Ludd o kludd o få ut tankarna men.. är det någon som förstår så är det.. :)
Idag skiner solen och det är helt underbart väder!! När det är sånt här väder är man verkligen glad att man han en hund som tvingar ut en på promenad..men det har iofs sin charm att ut o traska kl 06,30 en mörk, kall morgon också. När staden precis vaknar till liv..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar