WOW!

Shit pommes frites! Nu är det ännu mer verkligt! Jag och min man har köpt hus :D Jajemänsan, så jäkla spännande och jag tänker på det typ hela tiden. Vi har hittat ett hus där båda känner, här vill jag bo. Den där rätta känslan i magen som säger: JA här SKA ni bo !
Helt underbart, visste inte innan hur den känslan skulle vara, men hade hört om den. Nu vet jag. Sen att det blir vårt också, det vågade jag knappt hoppas på. Men ... det blir det ! Fantstiskt.
Vill göra som Ronja Rövardotter när hon välkomnar våren, skrika i högan sky men av lycka!

Här är jag! =D

Här är vårt framtida boende! Happy happy happy! Här ska det frodas mycket kärlek och trevligheter! <3 :)


På tal om något helt annat. Var hos läkaren igår, fick reda på mina provsvar fr sist. Mitt prolaktin har tydligen stigit så nu ligger det över gränsvärdet som är på 320. Mitt är på 480, så vart 8e vecka framöver ska jag nu ta prover för o se utvecklingen på det. Förhoppningsvis sjunker det men stiger det så blir det läkemedelsbehandling. De vet inte vfr värdet är högt heller och det är det mest jobbiga. Läkaren skulle boka ytterligare en tid för MR hjärna om ett halvår där de skulle specificera bilderna på hypofysen ännu mera ifall, som hon uttryckte det, skulle finnas nåt litet mikroskopiskt som de inte fått med tidigare. Sen får vi även se vad de säger i Lund om cystan, lär dröja innan man hör något fr dom. Alltså jag fattar nog inte riktigt att det är mig själv jag skriver eller berättar om ifall någon frågar. För jag pratar obehindrat utan problem och folk frågar om jag inte tycker det är jobbigt. Hm.. jo men känns som det är en patient och inte mig själv som det handlar om. Är det detta som är en försvarsmekanism för något som är jobbigt eller håller man bara på att bli yrkesskadad? Ingen aning, vi får se vad framtiden utvisar helt enkelt när det gäller den här situationen. Jag försöker att inte tänka för mkt på det men när symtomen uppenbarar sig mer vissa dagar än andra då slår det en varför.
Är det någon som läser det här och vet något eller har varit med om liknande är jag tacksam för en eller flera kommentarer. Man vill ju veta hur andra har upplevt, eller vad andra varit med om i liknande sits?! Kanske för att lugna och för att inte känna sig ensam i det. Någon som kan känna igen och förstå.
Nog om det.

Nu ska jag fixa lite mat. Sista natten av 2 den här veckan, jag har så sjukt roligt på jobbet med min kollega Åsa! :) Hon e lika skruvad i huvudet som jag och har precis samma sjuka humor. Man behöver liksom inte förklara en massa, det är så enkelt. Det känns som vi har kännt varandra i alla tider när det i själva verket bara är typ 3veckor. Haha häftigt när man är med om det! :) Enligt sommarschemat är det vår sista natt ihop inatt för sen ska jag jobba för henne, men tänker inte att det är den sista. Hoppas o tror att vi kommer jobba igen för jag tänkte sätta upp mig som timvik och även meddela att jag kan ta några fler nätter i sommar om det behövs :)

Over and out!