visar sig återigen. Just nu känner jag mig urtöntig som klagade på min mensvärk häromdagen och hur fruktansvärd den var. Hur fruktansvärd kan den egentligen vara jämfört med smärtan att mista en person i ens närhet. Behöver inte alltid vara att man står personen jättenära, känslan kan vara ofattbar iallafall. Det är den nu. Helt jävla ofattbar. Varför!?! En människa som hade hela livet framför sig! Det är inte ok, inte ok på något vis.
Alla tankar går till dig E och din familj. <3
E ditt leende spred du med värme och din positiva energi smittade av sig!
Vi stod varandra inte väldigt nära men har många gemensamma kompisar och har träffats vid olika tillfällen genom åren. Leendet var ditt signum.
Följde din blogg och imponerades av din envishet att nå ett mål. Häromdagen kikade jag in på din fb sida och tänkte på vilken fin familjebild du hade lagt upp och hur bra du passade i ditt röda hår. Tänkte att det vore coolt att ha det så, för jag skulle till frissan några dagar efter men samtidigt att jag var för feg för att prova. Det var inte du. Beundransvärt!
Vila i frid kära du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar