I like it! jag vill också göra podcast med en eller flera personer, diskutera allt mellan himmel och jord och se om folk hissar eller dissar. Är man sjuk i huvuvet på ett normalt sätt med sina tankar och funderingar eller är man det på ett mindre bra (dåligt) sätt? :)
Lyssnar på Hannah & Amanda som jag förövrigt älskar. Älskar deras podcast och även deras program på Aftonbladet. De verkar vara sådana härliga personer som är sig själva ut i fingerspetsarna och har intställningen: Take it or leave it!
Det gillar jag. Många som inte håller med mig där, men jag är föööör personer som säger vad det tycker och tänker, även om de ibland inte tänker. Jag är sådan. Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag kläcker ur mig grodor. Innan jag hunnit fundera över vad jag verkligen har sagt. Både på ont och gott. Förhoppningsvis mest på gott men jag kommer på mig själv ibland med att säga saker när jag egentligen borde hållt käften. Men sen är det så att jag får en känsla inom mig, det liksom bara bubblar och säger jag inte det som jag bara MÅSTE säg så liksom känns det som att jag kväver mig själv lite grann. Jag menar aldrig att säga något för att vara ond och elak men jag vet att alla personer inte kan ta det. Jag vet att jag genom åren uppfattats som en bitch, men samtidigt har jag även fått höra att det va innan de kände mig.. på riktigt. Innan de visste mitt sätt och kunde skilja på om jag säger något för att på riktigt vara elak eller för att det faktiskt är en del av min humor, en del av mig eller bara en åsikt jag faktiskt har.
Jag menar aldrig att framstå som en bitch, jag försöker välja läge när man ska säg saker och inte men det vill sig inte alltid.
Sen till en annan sak jag funderade på idag. Varför känner jag i perioder att jag ändå tänker på vad folk tycker fast jag vet att jag i slutändan skiter i vilket? En sida har uppstått hos mig när jag tänker: nä men så kan jag inte göra för tänk om någon tycker..... Ibland har jag på riktigt en figur på ena axeln o en annan på den andra. Jaaa det låter psyko men tro inte att jag måste läggas in på närmsta psykosavdelning. För jag tror att alla har det mer eller mindre ibland. Om inte alltid, så någon eller några gånger i livet iallafall.
Japp mina tankar idag.
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar