Hur gör man ?

När ens liv plöstsligt blir svart? När det man trott på försvinner under ens fötter och det känns som man faller och man undrar om man någonsin kommer landa? När det är som om någon injicerat ett gift i kroppen som får en att känna sig lam? Som att någon tryckt in handen i ditt bröst, slitit ut hjärtat och kört över det med en ångvält? ... Jag kan fortsätta o hitta på liknelser hela natten men det är ju inte rimligt.. 

Är nog i någon sorts chock för jag vågar inte känna efter riktigt på djupet, att det som hänt är verklighet. Vill nypa mig i armen, helst hugga av den, vakna och få inse att det bara är en hemsk mardröm.

Att gå från vi till jag är en hemsk upplevelse. Hur packar man ner sitt liv? Hur packar man upp sitt liv?

Hur går man vidare utan o bli en bitterfitta utan tro? Jag vet inte.. men jag vet att det finns inget annat alternativ.

Jag kommer tillåta mig att vara en bitterfitta ett tag framöver, hoppas även min omgivning har förståelse för det. 

Vill INTE höra: mister du en står det tusen åter. Eller nåt annat klämkäckt!

Jag kommer förhoppningsvis fly bort en vecka om allt går som det ska. Bara vara och kunna andas utan att känna hur det bränner innan för ögonlocken. Utan att paniken infinner sig varannan sekund...minut.. 

Tron får jag tillbaka förr eller senare.. det vet jag.

Önskar jag var en svan.. 

http://www.youtube.com/watch?v=ahZwR3E6KOM